Japps, då var jag framme. I det här landet som är så galet olikt Sverige men som bitit sig så väldigt hårt fast i hjärtat. Landet som hela tiden utvecklas så man ändå ständigt förvånas över nya saker. Bor till exempel hos Maria dessa dagar jag är i Addis. Hon jobbar numera som lärare på svenska skolan här och bor i en lägenhet på densamma. De är ett gäng svenskar som bor tillsammans och de har till och med wifi hemma. Ganska sjukt. 

Sitter alltså i deras lägenhet nu och försöker skriva klart den där skoluppgiften som ska in imorgon. Kan meddela att jag har ännu svårare för att plugga här än i Sverige. Hur sugen kan man egentligen vara på att plugga när man äntligen befinner sig på samma plats som Desta, och som Maria som jag inte heller träffat på galet länge?

Utanför fönstret har mörkret fallit - snabbt och kompakt. Hundar, trafik och böneutropare slåss om ljudutrymmet. Det drar kallt från fönstren och jag saknar raggsockarna jag lämnat i Asella sen sist.

 

Landade alltså igår morse. Desta mötte mig på flygplatsen och dagen ägnades åt att sova ikapp lite förlorad sömn, umgås, fixa lite saker som behövde fixas - typ ta ut pengar & handla sånt som inte går att handla i Asella, träffa några vänner, åka kors och tvärs över denna miljonstad, och överallt såg man dessa kontraster som denna stad och detta land är så fulla av. Det var nyårsdagen och därmed såg man både igår och idag så galet finklädda människor på stan. De etiopiska kvinnornas nivå av finkläddhet är så mycket högre än den många av oss någonsin skulle kunna komma upp i tror jag. Samtidigt passerar man människor som ligger i utslagna i rännstenen. Fattigdom och rikedom sida vid sida. Ett stort kännetecken på den här stan. Gillar nog det här med att det inte är segregerat, vilket kanske gör att man förhoppningsvis har svårare för att blunda för de som inte har det lika bra som en själv...

 

Idag åkte vi (som vanlig) 21 personer i en taximinibuss avsedd för 12, åt äntligen shiro igen, fikade chokladkaka, firade gudstjänst i en internationell kyrka, tittade på Marias skola och så ja, så skulle jag försöka plugga lite också. 
Men i förmiddags slogs jag av hur häftigt det är att människor från hela världen kan mötas och prisa Gud tillsammans. Det är en så unik gemenskap, att trots att man kommer från helt olika världar, pratar olika språk, och kanske inte har så mycket annat alls gemensamt, så delar vi samma tro och tillhör därför samma familj - oavsett vilka vi är! Tjena vilken rikedom det är. 

 

Gårdagskvällen var också en höjdpunkt. Vi blev alla (Jag, Desta, Maria och hennes rumskompis) hembjudna och hämtade av Hanna-Karin och Workneh för att äta tillsammans. Det var längesen jag träffade dem nu, trots att de ju ofta känts som mina etiopiska föräldrar här. De är så otroligt fina, söta och roliga, och jag blev så glad över att äntligen få träffa dem igen.

 

Imorgon ska jag till immigration office och försöka förlänga mitt visum. Fick bara en månads business visa innan jag kom hit, men de sa att det skulle gå att förlänga på plats på immigration office så jag hoppas och ber att det ska bli så. En ny erfarenhet med kontor och myndigheter väntar alltså imorgon, och för vissa går det tydligen hyfsat fort på bara några timmar, och för andra tar det några dagar. Jag räknar med heldag imorgon och hoppas kunna åka till Asella på tisdag då min praktik egentligen ska sätta igång imorgon. Antar att morgondagen kommer resultera i ett blogginlägg, så fortsättning på detta följer :)