Mormor

Igår somnade mormor in, 91 år gammal.
Nu är hon hemma hos Jesus och har äntligen fått träffa
morfar och sin egen saknade mor igen.
Det gör att saknaden inte känns lika tung
- vetskapen att hon är där hon liksom ändå hör hemma.

Jag tackar Gud för mormor och för att vi fick ha henne i våra liv så länge,
och är tacksam för hennes uthållighet att alltid ha burit mig i bön.
 
'Du är saknad. Men vi ses igen i himmelen en dag!'
 
 
Kasettbandspelaren spelade hemlandssånger, och detta var den sista låt hon hörde
- det hon längtat efter så länge nu:

 

Hemma, hemma får vi vila efter slutad kamp och strid.

Hemma, hemma hos vår Fader väntar oss en evig frid.

Därför glatt framåt, ni bröder, löftesordet sviker ej,

Och ni kämpar icke heller för ett ovisst mål, ack nej!

 

Hemma får vi ändå vila, vila ut i Jesu famn

Efter alla vedermödor både med och utan namn.

Där skall ingen fruktan vara, ingen oro, ingen nöd,

Ingen frestelse och plåga, inga tårar, ingen död.

 
 
Mormor och jag en gång för många år sen.

Färdigsydd

Såhär blev resultatet av sömnaden och alla meter tyg.
En balklänning till Emma.








Fantastiskt vacker tjej det där.

Vi har verkligen haft roligt ihop när vi hållt på med detta projekt;
tagit mått, ritat och funderat på hur modellen skulle vara, köpt tyg, pysslat,
provat, provat igen och provat hundra gånger till.

Det blev klart, vi blev nöjda, och det har verkligen varit en ära att
få det stora förtroendet att sy balklänningen till denna fina vän!