när det onormala är normalt

Ibland när man sitter där i den etiopiska vardagen och allt runtomkring känns normalt, slås man ändå plötsligt av hur onormalt det är att man tycker situationen är normal trots att den inte borde kännas det. 
 
Till exempel när man sitter där på en motorledspåfart i huvudstaden och guppar fram i en minibuss som kryper sakta i zickzack för att påfarten endast består av riktigt djupa hålor och höga gupp i ett så oregelbundet virrvarr så man inte förstår hur det skulle kunna bli så oavsett vilka påfrestningar man skulle utsätta den för, men så är det ändå konstigt nog så vägen ser ut och man sitter där i den guppande långsamma minibussen med folk som trycker på från alla sidor för att den är så proppfull så man inte borde tycka det var bekvämt som den svensk man ändå är, och så inser man att man inte är förvånad eller besvärad av situationen trots att det borde kännas så onormalt och konstigt och egentligen frustrerande dåligt för att det är så långt ifrån Sverige man kan komma, men att man ändå inte gör det utan man är bara anmält anpassad och liksom trivs.
 
Det är då man inser hur mycket man trivs i och verkligen älskar vardagen där. Vardagen i Etiopien. En vardag som känns lika fantastiskt bekant som vardagen i Sverige.
 
Och när man tar sig så fort mellan de två olika vardagarna i de två olika världarna är det så svårt att skilja dem åt och låta bli att blanda ihop. Det är nog därför min första association till ljud på tak eller ljud mot plåt eller prassel i trädkronorna alltid är "Ah, det är bara aporna på taket, har jag stängt alla fönster så de inte hoppar in och stjäl nåt?!" Och när jag påväg till jobbet idag cyklade förbi ån och i ögonvrån såg något som rörde sig i vattnet var första tanken krokodil, innan jag insåg att jag var i Sverige och det mest troligt var en gräsand.
 
Ja frågan är vilket som är normalt och vilket som är onormalt och om något någonsin mer kommer vara endast det ena eller andra efter att ha fått ett hjärta fast mellan två världar och känslan av bekvämlighet i båda dessa två vardagar.

"och jag känner och jag lever och jag minns"

Är tillbaka i Sverige igen efter att ännu en gång ha lämnat mitt älskade Etiopien och nya och gamla vänner - med tårar på kinderna. Trots att det gör ont i hjärtat är jag otroligt tacksam för tre fantastiska veckor med fantastiska människor!
 
(och jag vet att jag bloggat väldigt snålt från denna etiopienresa, men det kommer nog dyka upp en del här på bloggen den närmsta tiden. i alla fall bilder och sånt vackert.)

Hade fina sista timmar i Addis med dessa två fina vänner som jag nu känt i fyra år och lyckats träffa varje gång jag varit tillbaka och hälsat på. Eden och Martha! 
Älskar att vår vänskap består trots distansen och älskar att vi kan prata om allt. 
 
 
 
När vi pratade om mina ständiga resor till Etiopien och om när vi kommer ses nästa gång, sa de: "Du borde gifta dig med en etiopier så du kan flytta hit helt istället och slipper åka fram och tillbaka"
Sen när de skulle fortsätta på spåret att räkna upp fördelar med att gifta sig med en etiopisk man verkade det vara slut på fördelarna: "De är lata... de kan inte laga mat..." Haha ja säga vad man vill, men fortsätta åka till Etiopien kommer jag nog göra resten av mitt liv. Det landet och dess människor har stulit en del av mitt hjärta.

Få ord och många kramar.

Det ar sa mycket som ar sa fantastiskt bra har, och det ar svart att forsoka skildra det pa en blogg nar man inte vet vilka som laser och hur mycket ni vet och inte vet sen tidigare. Men jag ska forsoka, for jag ar verkligen glad over allt det vi valsignas med har och vill sa garna dela med mig!
Jag ar alltsa ledare for en grupp svenska ungdomar (vi ar totalt sju stycken) som ar ledare pa Sportscamp som kyrkan har i Etiopien ordnar. Det ar sex olika lagerveckor  med 30-40 barn pa varje lager, och var grupp deltar pa tva av dessa veckor.


Nagot som fortsatter forundra oss hela tiden ar hur o-etiopisk lagrets huvudledare ar. Han heter Eyob, men kallas bara Coach, och han ar den effektivaste etiopiern nagonsin. Han jobbar heela tiden, och snabbt gar det. Samtidigt ar han fantastiskt pedagogisk och har galet bra hand med barnen, och det ar sa harligt att se honom i action! Utan honom skulle lagret varit nagot helt totalt annorlunda, och han ar en valsignelse!
 
Nagra av de andra etiopiska ledarna har fantastiska vittnesbord om hur de forut varit "bad-guys" och kastat sten pa evangelister, och hur Jesus forvandlat deras liv sa att de nu ar hangivna och brinnande for att barnen ocksa ska fa lara kanna Jesus! Det ar sa harligt att fa se!
 
Fredagen nar barnen akte hem var kanslofylld och jobbig. Vi har bara hangt med barnen i fyra dygn. Fyra. Men det kandes sa mycket langre, och jag ar sa forvanad over hur mycket som hant med barnen och i var relation till dem pa denna korta tid. Att fa se deras personligheter forandras, deras satt gentemot varandra, deras gnista i ogonen, deras frimodighet, oppenhet och odmjukhet - det ar helt fantastiskt! Sjalvklart ar det olika fran barn till barn, och sjalvklart har vi inte hela bilden da sprakforbistringen ar enorm, men nagot som berort mig och som jag ar forundrad over ar hur mycket karlek man anda kan visa utan ord och hur stor skillnad kramar kan gora. Det ar ju egentligen det enda jag gjort for att visa dem hur mycket Jesus alskar dem: peppa, le, leka, kramas, skratta, trosta, kramas, kramas och kramas. Valdigt fa ord och valdigt manga kramar. Och oj vad mycket jag fatt se killarna forandras. Att krama dem adjo och torka deras tarar var jobbigare an jag anat, men det har aven gett mig sa otroligt mycket!
 
Sa ja, vi trivs enormt bra och har det fantastiskt valsignat pa alla satt! Fortsatt be for oss, det gor san skillnad! Att fa hora av sa valdigt manga olika manniskor i Sverige de sista dagarna innan avfard, att ni ber for oss - det har burit oss! Tack! Vi saknar killarna och ber om en lika valsignad vecka nasta vecka trots nya barn. Nu forst ska vi aka runt och se lite mer av Etiopien i en vecka, och vi trivs sa bra tillsammans i gruppen sa det kommer nog ocksa bli fantastiskt!

Liknande inlägg