Semester

Veckan pa Zanzibar var helt magiskt harlig!
Annu mer avslappnat an vart slappa Nakamte-tempo, fast jag inte trodde det var mojligt.
Vi hade inte planerat ett endaste dugg infor resan, sa den kan verkligen kallas spontan.
Helt underbart.
Nar ingen anvander klocka, utan man istallet bestammer motestiden sahar:
"Vi ses pa hotellet en promenad efter solnedgangen"
Da ar det verkligen semester.

Vi borjade med tva dagar i Stone Town, innan vi drog oss ner mot sydostra kusten. Dar fanns en vit strand, ett varmt hav, palmer, en hangmatta... ja det var nog allt. Dar tog vi det lugnt nagra dagar. Cyklade en bit pa stranden, hittade en fiskare i en fin gammal fiskebat som rodde ut oss till ett korallrev (billigare losning an om vi skulle tagit en anordnad tur med stor bat o manga turister) dar vi snorklade nagra timmar. Forsta gangen for min del, och det var magiskt vackert. Hitta Nemo - fiskar sag vi massor av. Kameran min ar vattentat sa det blev en del fina bilder minsann. Ryggarna vara blev roda, och vi cyklade tillbaka till lugnet vid var bungalow igen.

De sista dagarna spenderade vi i Stone Town igen. Galna massajer overallt, shopping, turister, mer sol och bad.... och bara promenera runt i denna vackra stad var ett aventyr i sig. Tranga mysiga grander mellan de hoga husen. Magiskt.

Den allra sista dagen hann vi aven med att mota Jonatan och min bror Nikodemus i hamnen, bada, visa dem stan lite grand, och sitta pa hotelltaket och ata innan det var dags for att annu en gang ta avsked av dem och for oss andra att fara mot flygplatsen.

De var ju en vecka hos oss i Nakamte i borjan av januari, innan de for vidare mot Kenya och slutligen Zanzibar dar vi alltsa traffade dem igen. Eftersom jag inte bloggat om deras besok hos oss i Etiopien kan ni ju kolla in deras blogg istallet eftersom de inte missar ett tillfalle att uppdatera den:
http://tydlig.net/travel

Val pa flygplatsen var vi helt plotsligt tvugna att betala nan flygplatsskatt pa 30 dollar, vilket vi saklart inte hade kvar. Om vi skrapade ihop fick vi till tre personer, sa vi saknade alltsa 30$. Ett tag funderade vi pa om det kunde finnas en vanlig sjal som ville hjalpa oss, men eftersom det var brattom gav vi upp iden och Maria och David fick ta en taxi in till stan igen och efter flera forsok lyckades de ta ut pengar och ta en taxi tillbaka. Under tiden satt jag och Miriam pa flygplatsgolvet och vaktade packningen. Trots att vi anstrangde oss for att se valdigt ledsna ut var det ingen som brydde sig... det hade man val anda gjort i Sverige? eller har jag en alltfor forskonad bild av Sverige nu?

Veckan var i alla fall magiskt harlig, och det var kul att fa traffa "broderna" Nicko o Jonatan en snabbis sista dan. Nu ar vi tillbaka i Addis igen, och kanslan nar vi kom tillbaka var harlig. Skont att komma hem till Etiopien. Och imorgon aker vi antagligen hem till Nakamte igen... fast planering existerar ju inte i detta land, sa vi far se vad som hander.

(Eftersom regeringen typ stanger ner internet i Nakamte allt som oftast, fungerar det mindre bra, sa rakna inte med manga uppdateringar fran mig de foljande sex veckorna i mitt Etiopien. Men ta det som en glad overraskning de ganger det fungerar, och kommentera anda, sa blir jag glad!)

Zanzibar

Sitter just nu pa taket pa hotellet dar vi bor tva natter. Vinden flaktar i den annars stekheta luften. Livet ar najs.

Igar morse akte jag, Maria, och tva andra volontarer Miriam och David, fran Addis till Zanzibar. Allt gick latt och smidigt, och val framme borjade vi pruta pa alla de taxichaufforer som ville ha oss. Efter att ha hittat en bra deal blev vi skjutsade till ett hostel vi fatt tips om, och kollade deras rum och priser, och sen vidare till tva andra som var chauffor tyckte vi skulle ta. Det tredje stallet var finast, fraschast, men framforallt billigast efter att ha prutat en stund.
Eftersom det bara var tidig eftermiddag gick ner en svang pa stan (vi ar alltsa i Stonetown nu tva dagar innan vi drar oss ner till sydostra kusten) och vi kunde inte halla oss manga minuter innan vi var tvugna att kasta oss i havet som vi inte sett till under vara fyra manader i Etiopien. Efter det foljde en runda pa stan, som ar helt magiskt vacker. Middagen intogs uppe pa balkongen till en indisk restaurang med magiskt god mat och vacker utsikt over havet. Livet ar harligt.

Hela resan ar valdigt spontan, med endast flygbiljetten bokad innan vi akte. Men vi tar det som det kommer, och efter gardagen i Stonetown kande vi att vi ville vara har en dag till sa vi bokade rummet annu en natt. Imorgon aker vi till sydostra kusten med mindre turister och billigare priser.

Hotellet vi bor pa ar hur bra som helst. Sitter har pa taket med en barbar dator med tradlost internet - allt gratis. Och frukosten som ingick i priset var magisk. Nybakat varmt brod, ananas, vattenmelon, papaya, mango, banan, omeletter, kaffe, the, juice, marmelader av olika frukter, osv. Helnajs.

Ser fram emot en magisk vecka.

Julafton

På måndagen anlände en f.d. missionär, Håkan med sina barn Sara och Tobias. De bodde i Nakamte för tio år sen, samtidigt som Regina och hennes familj, och är jämnåriga med oss.

På tisdagen - lillejulafton - anlände Hagströms tre gäster Åsa, Gunilla och Marcus.

Den kvällen blev det lite julbak hos Hagströms med marsipangodis och lussekatter eftersom de andra tagit slut på luciakvällen, samma dag vi bakat dem.


Onsdagen den 24 december kom så julaftonen, och med den som alla andra dagar, strålande solsken. Men ändå hade jag julstämning hela dagen. Den fanns liksom i luften precis som vanligt på julen hemma i Sverige. Fast ändå var allt så annorlunda.


Jag gick upp vid halv sju medan det nästan fortfarande var mörkt ute. De mörka gardinerna framför det enda fönstret i vårt gemensamma rum drog jag för, och tände levande ljus och vårt "änglaspel" fast med pepparkaksgubbar och hjärtan istället för änglar, som jag och Maria fått i förtidig julklapp av Hagströms.

Även Anna och Regina vaknade tidigt, och vi satt och åt frukost och lyssnade på julmusik. Min frukost bestod av knäckebröd och mjukost, och svenskt lösthe i en stor vit themugg med ett rött hjärta på - en adventspresent från Hagströms. Lyxfrukost från Sverige på julaftons morgon.


På förmiddagen "jobbade" jag som vanligt. Vi slog in änglarna som Ellinor gjort i julklapp till sina föräldrar, och gick en sväng inom Liselott och Dawit som ägnade förmiddagen till julpyntning av huset, och så lekte vi med grannpojken Bekela. Vi fikade vid tiotiden som vanligt - glöggthe för min del, och så läste vi om Bullerbybarnens jul.


Till lunch blev det underbart god injera med shiro (kikärtsröra), linsröra, potatis- o morotsröra, rödbetsröra, osv, tillsammans med Hagström och deras tre svenska gäster.


Efter lunchen satte vi igång med det sista julstöket. Jag och Åsa och Gunilla gjorde pepparkakshus som de hade med, och fick först lappa ihop det som skakats sönder under flygresan. Hanna och jag  gjorde även knäck. Trots vissa utbytta ingredienser, som annan sorts sirap, grövre socker, och torrmjölk istället för grädde, så blev det faktiskt väldigt goda knäck. Marcus, Magnus och Ellinor högg ner en bit av barrhäcken och tillverkade en julgran av några kvistar.


Klockan 14 var det så dags för "sliskfika" (som tydligen är ett norrländskt uttryck fick vi lära oss) hos Liselott och Dawit med hela ferangi-gänget som växt till 15 personer: Liselott och Dawit, Hanna och Magnus, Ellinor, Clara, Åsa, Gunilla, Marcus, Håkan, Sara, Tobias, Anna, Regina och jag.

Knytfikat blev stort, med massor av kakor, godis, frukt, och tillochmed en tårta som Sara o Tobias bakat till sin pappa vars födelsedag det också var denna dag.


Vid femtiden var det dags för julmiddagen med allt var den innebär i Sverige. Det var julskinka. Leverpastej, "vörtbröd", ostar, köttbullar, "prinskorv", rödbetssallad, sill, Janssons frestelse, osv osv osv. Och jag som inte är så förtjust i julbord i Sverige har aldrig ätit så mycket som detta år. Och fantastiskt gott var det, och galet mätt blev man - vilket väl hör till.


En julandakt med julsånger nånstans på kvällen när strömmen gått.

Sen gick Hagströms och jag hem till dem för flickornas julklappsutdelning innan det var läggdags för dem.

Barn som får julklappar - det blev den mesta julstämningen, för det var liksom det som var det bästa när man själv var barn, och det som man saknat när man blivit äldre: glädjen över en ny leksak som man kan börja leka med direkt. Det är en speciell stämning i det.


Efter det anslöt jag mig till de andra borta hos Liselott och Dawit igen, där det blev risgrynsgröt och glögg.


Åh vilken härlig julafton jag hade, och det är nog bara utomlands såhär som det funkar att blanda så många olika jultraditioner och fira med mer eller mindre okända svenskar, och ändå känna sig helt bekväm i det, trivas, njuta, ha julstämning och fira jul tillsammans.


Liknande inlägg