Framme i Addis

Igar morse borjade alltsa resan mot Addis. Vi hade bestallt en bajaj-taxi (typ moppetaxi) vid grinden klockan fem pa morgonen, och lite innan skulle vi slappa ut Elsa ur huset. Vi har ju varit hus & hundvakter hos Lotta o Dawit i en vecka, och kunde inte lasa in hunden i huset nar vi skulle aka, sa vi var tvugna att fa ut henne pa nat satt. Hon gillar inte morkret, sa det var svart. Elaka kande vi oss ocksa.
Men det gick, och taxin var i tid, sa vi kom fram till busstationen lite efter fem.

Dagen innan nar vi var dar for att kopa biljetter, sa forsokte vi fraga vilken tid bussen gick och vilken tid grindarna oppnades. Killen som salde biljetterna kunde ingen engelska, men efter en stunds forsok med tydliga tecken och korta enkla engelska ord, det lat sakert typ "Time, bus, go?", sa skrev han halv sex pa lappen. Om nu det betydde att bussen gick da eller att grindarna oppnades da. Vi fragade en annan man i narheten, och hans svar var att bussen gick klockan 6 och grindarna oppnades klockan 7. Kandes ju inte heller heelt trovardigt.

Forra gangen vi akte buss denna strackan, var ju nar Nicko o Jonatan var o halsade pa oss i januari. Da hade vi fatt tipset av en av missionarerna att forsoka sidogrinden, och verka lite hjalplos och forvirrad, sa kunde man bli inslappt tidigare, och slippa den enorma trangseln och rusningen vid de vanliga grindarna. Men Nicko o Jonatan var ju lite for forvirrade och hjalplosa, sa de gick inte med pa att vi skulle dela pa oss for att forsoka fa lite tur som tva vita tjejer kan ha. Sa den gangen gick det inte.

Denna gangen tankta vi i alla fall forsoka lite mer. Vi forsokte se forvirrade och hjalplosa ut (vilket vi annars ogillar, sa vi har inte ovat sa mycket pa den biten) och gick helt enkelt rakt fram till sidogrinden, och forsokte checka laget. Da fylldes det snabbt pa av folk bakom oss, som tidigare statt nagra meter ifran grinden. De kanske ocksa hoppades pa ferangi-turen. Vi forsokte forvirrat fraga hur man skulle ta sig till Addis, och fick svaret att snart skulle de oppna grindarna. (eller alltsa, det var sa vi tydde svaret) Efter en stund, typ halv sex, sa kom en man fram inifran, och sa nagot pa obegripligt sprak, och det verkade som om vissa skulle fa komma in, for tre olika personer fran gruppen bakom oss trangde sig in genom den lilla oppningen han glantade i grinden. Vi spelade forvirrat oforstaende, och bara gick rakt in efter dem. Inne!

Och varan buss hittade vi pa forsta forsoket, och det drojde inte manga minuter innan vi blev inslappta pa bussen med. Dar satt vi alltsa ensamma inne i ratt buss, och kunde valja de basta platserna och stuva undan var packning i godan ro, en hel halvtimme innan grindarna oppnades och den enormt galna rusningen kom. Det var skont att se den pa en bits avstand.

Var busschauffor korde lugnt och fint, och klockan tva var vi framme i Addis. Galet trotta, svettiga, hungriga, och morbultade. Bussen var sa trang, att inte ens Maria kunde sitta rakt utan att knana stotte emot satet framfor. Och jag som har en formaga att sova hur latt som helst, slog gang pa gang i huvudet i fonstret, eller pannan i jarnhandtaget pa nackstodet framfor, eller armbagarna lite overallt. Men forsatte sova sekunden efter, sa jag kunde liksom inte forhindra det. Vagen har blivit sa galet mycket samre pa ett halvar, och de haller fortfarande pa att bygga om den, sa det skumpade bra hela tiden.

Nu ar vi alltsa i Addis i tva veckor. Marias foraldrar ar har med en grupp, sa vi hanger med dem runt lite. Och pa fredag kommer Emma o Sara!!

Idag har vi varit pa en gudstjanst i samma kyrka dar de dova i stan brukar ga. Sa vi traffade en massa av dem! Vi far ju inte glomma bort teckenspraket liksom. Sa underbart att traffa dem. Fast man aldrig sett de flesta av dem, sa hor de liksom ihop sa mycket eftersom de ar i minoritet, och eftersom vi kan teckensprak sa far vi liksom hora ihop med dem. En av dem tyckte absolut att vi skulle ga runt och halsa pa varenda en av dem. Och en av killarna har vi traffat en gang innan, i Addis, och han gick pa dovskolan i Nakamte forut innan han blev utslangd, sa han kanner manga av vara barn. Samson. Honom ska va traffa pa tisdag, och fa se en dovskola i Addis!

Vi har det bra, lever en dag i taget, och bara trivs.

Dagens Engelskakunskaper

Efter att lunchstallets kaffemaskin inte funkat i en vecka, och jag varje dag fragat: "Macciato alle?" (finns det kaffe?) och fatt svaret: "Sorry sister, no machine" trottnade jag och fragade om de tankte laga maskinen. Jag fick svaret: "Yes, we will collect it".

I en vecka har kaffemaskinen alltsa inte funnits, och nu ska de samla ihop den.

Fantasibrist.

Har brist pa fantasi, och pallar inte tanka riktigt, men kanner att det ar dags for uppdatering av bloggen. Sa har kommer en kortfattad lagesrapport.

Kopte en symaskin till dovskolan igar. En vacker trampmaskin for ca 1500 svenska kronor. Miss Jenny lamnade pengar till oss innan hon for. Spannande foretag det dar. En dov mans bror kom och skulle hjalpa oss. Han gick knappt alls att kommunicera med. Idag kom tva andra man for att bygga ihop maskinen. De gick inte alls att kommunicera med. Rektorn fick hjalpa oss.

Rektorn har for ovrigt kommit fram till att han nog ska kalla mig Benedi. Forsta dan den har omgangen, hade han inte en aning om vad jag hette. Lite senare, efter ett antal forsok, hade han lart sig de tva forsta bokstaverna i mitt namn, eftersom de skulle in pa schemat. Be. Sa nar han skulle tilltala mig sa han enbart de forsta tva bokstaverna och la till lite mummel. Sen larde han sig en bokstav till. Ben. Intressant utveckling. Men nu har han i alla fall kommit fram till att Benedi far racka. Anda lyckas han kalla mig BenedictA ibland. Med betonig pa Aet.
Lungt for mig. Jag lystrar till det mesta nufortiden. Den enda etiopiern jag hort saga mitt namn helt korrekt, han ar faktiskt dov. Sa man kan inte begara for mycket av de hörande etiopierna.

Killen fran England har anlant. Phil. Han ar son till en av Miss Jennys vanner, ar man och utbildad. Sa lararna fjaskar jarnet for honom. Och mest av alla Selamawit - forestandaren. Till skillnad fran hur de behandlar oss.
Phil vet inte vad han ska gora annu, och inte heller om han ska stanna 3 eller 6 manader. Kanske undervisa i traslojd, eller anvandas till bygget av den nya skolan. Osakert, precis pa etiopiskt vis. Men han ar trevlig, och det ar gott for de aldre killarna att det for en gangs skull kommer en manlig ferangi.

Jag och Maria aker till Addis till helgen. Kanske pa lordag, beroende pa hur vi ska ta oss. Vi letar runt efter om det kanske gar nan bil, men i varsta fall blir det bussen. Vi stannar tva veckor i Addis, och sen ar vi tillbaka i Nakamte igen. Far se hur det blir pa dovskolan under tiden. Vi har namligen lektioner hela tiden nu. Och manga lektioner samtidigt fortfarande. Men haromdagen nar rektorn tyckte vi sag trotta ut, sa han att vi far lov att vila om vi vill. Vi har ju trots allt inget betalt. Schysst tillatelse.

Engelsklektion i klass 3 haromdagen. I engelskboken star det:
I have a sister. Her name is Ababa. She is fat.

Dags att ga hem till Lotta o Dawits hus som vi vaktar denna veckan. Lyxliv. Och hundvakter ar vi med. Elsa ar bra, men det ar lite synd om henne. Hon gillar inte morkret, och vi ar ju aldrig hemma innan morkret.

Har verkligen brist pa fantasi, men det blev i alla fall ett blogginlagg anda.
Tack och Hej.

Liknande inlägg