Grattis Maria!

Igår fyllde Maria 23 år, och jag försökte mig på att knåpa ihop en liten dikt till henne... Men eftersom kvällen spenderades med att fira henne, så bloggar jag en dag försent ;)


Tänk vad tiden går...
nu har vi känt varann i snart fyra år.
Ändå känns det som en mycket större del av livet
-vi har varit med om så mycket vi aldrig tog för givet.

Det började med Alias som ledare på ett barnläger
med lek & ledarfest - men inte riktigt som era scoutläger.
Sen blev vi klasskompisar på en vacker röd gård.
Med samma humor, fast läraren (Markus) försökte va hård.
När det blivit vinter och Kenya börjat kriga
for vi till Etiopien - landet om vilket vi aldrig mer kan tiga.
Vi föll för folket, tempot, Nakamte, landet...
"Att bo här kan bli verklighet, Fredrik visst kan det?!"
Vi längtade, drömde och smidde planer som sig bör
men hade ingen aning om vad vi skulle utsätta våra hjärtan för.

Sju månader senare blev det äntligen verklighet
och vi lärde: missionärer - det är ett eget folk det.
Och så vi träffade detta underbara folk:
döva etiopier! Och vi behövde knappt nån tolk!
De stal våra hjärtan, gav oss minnen för livet, tårar, skratt
glädje, "sämre" humor - men alla våra besökare de också glatt.
Att ta avsked och åka hem var alldeles för svårt
så vi kom tillbaka - med dubbla känslor - det var hårt.
Men väl tillbaka så visste vi ju:
det här landet är hemma - de är våra barn nu!
En stressfri tillvaro, leka, undervisa, sista svenskar på plats.
Så underbara döva vänner - vi sket i det där med rast.
Kramas leka älska på jordens andra sida.
Det var så värt det - även om hjärtat nu får lida.

Vi har så många minnen som ingen annan fullt förstår.
Jag är så glad jag har dig, det hoppas jag du förstår!
Så många resor: Zanzibar Israel Etiopien USA
Jag fortsätter gärna resa med dig en vacker da.
Nu fyller du 23 och idag vi dig hylla
jag undrar med vad mer vi vårt gemensamma liv ska fylla?!

Tack Maria för att du är en så underbar vän!
Grattis på din Dag!


Första gången i Nakamte
USA

Zanzibar




Etiopien

Och det där teckenspråket..
Ja, man ser ju så fruktansvärt dum ut när man tecknar...
...men vi roade i alla fall våra barn!

Lycka.

Ännu en gång tillbaka på dövskolan. Med en av mina fina vänner.
Diribe. Åh vad vi har busat och umgåtts och kramats.
Och pratat. Om livet och allt vad det innehåller och innebär.
Trots att våra liv är så fullständigt olika.
Och vi lever i helt olika världar.
Så har vi ändå så mycket gemensamt.
Trivs så bra tillsammans.
Förstår varann.
Kan prata om allt.
Åh vad jag saknar dig min syster.