Julen och allt firandet

Julen har varit harlig, om en lite langtan efter familj, vanner, sno, kyla och alltdetdar julmyset.

Vi borjade direkt den forsta advent (eller okej, vi tjuvstartade med julmusiken dagen innan medans vi julstadade o bakade lussebullar infor advent) och har sen lyssnat julmusik och julmyst varje kvall sedan dess.

Sondagen den forsta advent tankte vi inte vara samre an i Sverige, sa vi ville fira med riktigt adventsfika. Vi bakade lussebullar dagen innan, och sa pa eftermiddagen kom alla ferangisar i stan. Vi bjod dem alla, aven om vi inte kande dem, hehe, men i det har landet, o speciellt den har stan, kanner man varann direkt om man ar vit eftersom man sitter i samma utsatta uttittade sits. Vi kande ju i alla fall nan lite grann, o de andra kande varann.
Det var sju ferangisar och tre etiopier. Emily o Richard fran Holland o England, Kevin fran England, Frits fran Holland, Phil (som ocksa ar pa dovskolan) fran England, jag o Maria som svenskar med de konstiga traditionerna, Dawit som ar gift med en svensk (Liselott som akt fore till Sverige), Job som ar uppvaxt med de svenska missionarsfamiljerna, och Eden var van, som kanner alla ferangis i stan.
Det var en galet trevlig eftermiddag, med pepparkakor, lussekatter, te, kaffe o apelsiner. Och mitt i allt sprang alla ferangisarna ut for att titta pa de exotiska aporna pa vart tak. Jag och Maria ar lite mer trotta pa dem, men de andra bor inne i stan och har inte nagra apor pa sina tak, sa vi lat dem hallas...

Andra advent bjod vi hem de dova lararna pa adventsfika. Ejigejiho, Fitsum, Adanesh och hennes man Desalegn med deras nya lilla flicka Derartu. En flummig och hur trevlig eftermiddag som helst! Dova ar sa galet underbara!!

Tredje advent bjod vi pa fika igen, men manga var bortresta och det sag forst ut att bli Eden, Phil, Kevin o Frits som kunde komma, men Eden skulle pa brollop o Phil hade hjalpt ett av barnen pa sjukhus natten innan o behovde sova, sa det blev plotsligt dubbeldejt med Maria, mig, Kevin o Frits. Lite lustigt kandes det innan, eftersom vi bara traffat dem en gang (sist vi bjudit hem dem), men nar de val kom hade vi hur trevligt som helst, och pa kvallen foljde vi med dem pa pizza i stan. Nar vi till slut kom hem pa kvallen sa ringde de for att kolla sa vi kommit valbehallna hem. Galet gulliga.

Fjarde advent spenderade vi pa dovskolan med barnen, och bjod Dawit pa lussekatter pa kvallen.

Den 22a december hade vi fikamote om knytkalaset pa juldagen tillsammans med de andra ferangisarna, och pa kvallen anlande Emma Persson och Marias syster Sara!
Dagen efter akte vi fyra till Aira, en valdigt liten stad tre timmar (20 mil) annu langre vasterut, dar det finns ett stort sjukhus dar ett svenskt par jobbar - Sennait och Erik. De hade bjudit in oss till julen, och vi hade en mysig jul tillsammans med dem och nagra tyskar. En tysk man som jobbar i en stad mellan Nakamte o Aira (Gimbi) och som ar gift med en etiopisk tjej, och nu hade sina foraldrar o bror fran Tyskland pa besok. Vi hade inget gemensamt sprak for hela gruppen, men det var trevligt anda, och det blev tyska julsanger pa julaftonskvallen. (Der Tannenbaum medmera) Kul att marka att man fortfarande forstar en hel del tyska, men trist att man glomt hur man pratar den. Lite laskigt nar vi fick veta att tyskens bror forstod det mesta vi sa pa svenska eftersom han pluggat i Norge ett tag. Och lite trist for den tyska modern som inte kan nat annat sprak an tyska. Men Erik underholl oss alla med sin humor och sina citat, och i skratten kan man alltid forenas!
Det blev pepparkaksbak och mysfikor o spela spel pa balkongen med den vackra utsikten, och en hel massa svensk julmat och tillochmed KalleAnkasJulafton som Emma tagit med pa dvd. Andra gangen i livet for mig, aven om jag somnade nanstans mitt i...
Forstar inte att vi ar sa trotta helahela tiden som vi varit de senaste veckorna. Men tiden gar snabbt, och vila ar ju ganska trakigt nar man hellre kan vara med barnen pa dovskolan helahela dagarna.

Den 25e akte vi tillbaka till Nakamte, och borjade forbereda for kvallen. Lagade lite mat att ta med, och bakade lussekatter. Sen akte vi taxi med gryta o pasar hem till Kevin o Frits dar vi hade ett trevligt julfirande till tillsammans med en massa ferangis. Kevin, Frits, Emily, Richard, Phil, vi fyra svenskar, och Gaile -en amerikansk tjej som bor i en mindre stad utanfor Nakamte och ar forsta ferangin dar, men har i alla fall sallskap av sin get.
Vi fick smaka lite brittiska julmatstraditioner och de beromda Hollandska pannkakorna.

Sen har vi fortsatt fira varje kvall med all svensk mat som Emma o Sara hade med (vart kylskap har aldrig varit sa proppfullt som nu). Och dagarna spenderar vi som vanligt pa dovskolan med vara underbara barn, som aven Emma o Sara blivit helt kara i. Precis som alla andra besokare. Det gar inte att forneka. Vara barn ar UNDERBARAST i varlden.

min jul i afrikat:

Ga runt och svettas i den stekande solen hela dagarna, och pa kvallarna tanda stearinljusen, satta pa julmusiken och raggsockarna och latsas att det ar svensk vinter utanfor, och att aporna som hoppar pa taket ar snostormen som harjar.

Baka lussekatter som aggen har fargar extra knallgula.

Tanka pa de sma, sma krukorna med julstjarnor i alla svenska fonsterkarmar, och istallet njuta av det vackra maktiga fyrametersjulstjarnetradet i var tradgard.

Langsamt och varsamt njuta av de dyrbara medhavda pepparkakorna och risgrynsgroten med kanel i, och som vanligt forsoka gomma undan allt atbart for de nyfikna tjuvaktiga aporna som hoppar runt mellan traden och taken och plotsligt kikar in pa oss genom fonstret.

Konstiga saker

Det finns sa mycket konstigt har. Saker som vi tycker ar konstiga i alla fall. Har kommer nagra exempel:


Om man gaspar sa fragar folk alltid om man ar hungrig. Alltid. Det verkar som alla etiopier tror att det ar det det betyder. Kanner de inte sjalva att de ar trotta nar de gaspar?

Jag vet inte hur manga ganger barnen pa dovskolan har fragat om jag inte ar radd att mina foraldrar eller nan annan ska klippa av mig mitt har nar jag har somnat. I borjan trodde jag de skamtade, men jag borjar undra om det ligger erfarenheter bakom.

Jag har antligen fatt forklaringen till varfor tjejerna ibland gar runt med haret insmort i mjolk. Det ar for att det ska bli ljusare och vaxa fortare och bli tjockare. Och om man tar mjolk pa ogonlocken sa blir man pigg igen och kan vara vaken mycket langre. "Det ar sant, min mamma brukar kunna jobba hur lange som helst nar hon tar mjolk pa ogonlocken!" Men det luktar val inte sa gott undrade jag, eftersom de forst later mjolken sta och bli tjock. "Nej men da sprutar man en massa deodorant pa haret ocksa, sa luktar det inte!" De ar sa smarta ibland, vara barn. Jag undrar vad dom far allt ifran.

Och en av de aldsta killarna berattade haromdagen att deras larare lart dem varfor det regnar sa mycket i Nakamte. For att har finns sa mycket trad, och traden drar ner regnet fran himlen.

Funderar aven pa vad tyfoid ar och om det ar sa farligt. Vi vaccinerades ju mot det innan vi akte, sa det borde det val vara? Ganska manga av vara barn har tyfoidfeber nu, men det ar helt omojligt att fa dem att forsta att de ska ligga och vila sa de inte smittar alla andra. De sager att de kanner sig friskare och ar uppe och spelar fotboll o allt, och vi kan verkligen inte fa dem att vila tills medicineringen ar fardig. Ar tyfoid verkligen nan stor grej undrar jag.

Det ar aven ganska konstigt att det helt plotsligt nu har borjat regna igen. Det ska det verkligen inte gora nu, sa skordarna blir forstorda och de fattiga blir fattigare. Jordens klimatforandringar kanske inte drabbar oss rika i vastlandet sa mycket trots att det vore rattvisats, sa strunt i att satsa pengar pa att gora nat at det nar vi inte sjalva sett nagra katastrofer annu. Vanta och se, var neutrala. Det har ju svenskarna alltid varit bra pa.

Lararna pa skolan ar ocksa konstiga. Sa fort de ser mig eller Maria, sa sager de bara vart namn (eller en variant av mitt namn iaf), och sen inget mer. Tror de att man anvander namnet som halsningsfras eller vad? De sager mitt namn, jag sager "yes", de sager "yes", slut pa det samtalet.

Killen vi brukar kopa agg av tar alltid fram aggen ett och ett ur korgen, skakar dem, lyssnar pa skakningen, och haller fram mot lampan som for att se igenom det. Pa sa satt bestammer han vilka vi ska kopa och inte. Vi har svarare och svarare att halla oss for skratt for var gang, men eftersom etiopier alltid skrattar at oss, sa kan vi ju fa skratta at dem. Fair enough.

Ett par tjejer i var alder som gick tatt bakom oss pa vag till skolan igar. Tuur att de viskade sa vi inte skulle forsta vad de sa om oss pa sitt obegripliga sprak. Men fnissningarna och "ferangi" har o dar i meningarna sager ju anda allt.

Och sa har vi ju nagra fejk-dova i forskoleklassen pa skolan. Atminstone tva som hor bra. Anda sen borjan har vi fattat att de hor eftersom de suttit en bit ifran varann, tittat at olika hall och anda pratat lagt med varandra. Galet kul nar vi upptackte det och de skamdes. Nu har de slutat skammas o pratar med oss istallet. Fast pa oromiffa saklart. Fast igar nar vi hade slojd med forskolan, och en av dem busade med mig, sa jag "galen kille" om honom. (man pratar ju mer o mer hogt for sig sjalv nar man jobbar bland dova) Och da hor jag nan som sager pa perfekt svenska "galen kille"! Gissa om jag blev forvanad tills jag tittade upp och ser det underbara leendet pa en av de fejk-dova killarna.
Det konstiga ar vad som gjort att de hamnat pa dovskolan. Tror deras foraldrar att de ar dova? De kanske inte brukar lyssna nar foraldrarna ber dem stada? da kan man ju tro att de ar dova.. eller ar det sa att foraldrarna vill att de ska ga pa dovskolan for att det ar en sa valutrustad skola materiellt satt? Pengarna rullar ju in fran Sverige o England o USA, sa traslojd, syslojd o datorsal ar ju inte av detta landet. Eller vad gor att man lamnar sina barn till en dovskola fast de hor?

Man kan ju halla pa hur lange som helst att lista allt som ar konstigt har. Det galler bara att komma pa det eftersom man har en tendens att vanja sig, aven vid de konstiga foreteelserna.

Liknande inlägg