nostalgi

jag tittade på gamla foton och hittade några från internatet när vi gick i ettan.
känns som evigheter sen, men det var ju bara två år sen.
tiden går fortare och fortare och snart är det student.
då har dessa tre åren på gymnasiet bara flugit förbi.
fotona var i alla fall från kvällen innan vår klass skulle ut och paddla två dagar.
vi provade våra regnkläder o satt i korridoren, och...
ja så fanns det en kamera och såpbubblor...



picknick

julia fyllde år i söndags. det har ju blivit lite av en vana nu att ha överraskningskalas för den som fyllt år. eller okej, vi har haft det för ida och emelie.
så vickan, ella, ida, jag o emelie höll på att fixa lite picknick här hemma på vår gräsmatta utanför vår stuga. det var ju trots allt soligt, även om värmen inte kommit riktigt. vickan hade bestämt med julia att de skulle ta en promenad lite senare, så skulle vickan lura hit henne när vi var klara.
när vi hade lite av det sista kvar, så skulle vickan precis ringa julia och bestämma var de skulle mötas, men då står julia utanför dörren! KAOS!
ella o ida springer in på toan, vickan slänger sig under köksbordet, och emelie och jag börjar gapskratta, medan julia går rakt in. hon förstår ingenting, och fick ingen kontakt med oss så som vi skrattade. typ chock-skratt om det finns nåt som kallas så. hon frågade varför vickan låg under bordet och tryckte. ja det kan man ju undra? var det meningen att vi skulle improvisera på en sekund hur vi skulle hålla kvar julia utanför? eeeh, nja lycka till med den chocken!
så det blev ett misslyckat överraskningspicknickkalas, men vi hade ju lika trevligt för det. bara för att julia gick en annan väg än hon brukar på sin lilla runda, så kom hon förbi vårt hus och tänkte att det var lika bra att gå in och prata lite när hon ändå var här. suck. varför just idag!?!

men picknick blev det. vårens första. soligt men kyligt. filtar, glass, mackor, choklad, cider, hallonsylt, kakor... mmm...

spackel spackla spacklar spacklade

sitter och kämpar med ett visst projektarbete
som är fruktansvärt uttjatat vid det här laget.
skulle försöka förklara hur jag gjorde när jag spacklade.
första försöket gick inte alltför bra:
jag tog lite spackel på en spackel och spacklade.
hur smart är det egentligen att låta både
materialet, verktyget, och verbet ha samma namn?
- jo, jag har faktiskt tillochmed sökt efter det på wikipedia
för att få helt rätt namn, eftersom jag inte trodde på det själv först.
(nicko,makkan,davids wikipediaintresse har smittat av sig)

Liknande inlägg