Bubblande lyckliga blandade tankar



Gud är god. Gud är stor. Lalalalala la la. Jag har lite ont i magen för att vårens almanacka redan är smockfull trots att mer ska tryckas in, men Gud får fixa det och jag försöker andas. Tjena banan vad Gud förser. Senaste veckornas månadernas oro och böner har fått bönesvar på bönesvar och än en gång inser jag att den där ständigt återkommande oron är så onödig. Precis som han lovat. Och ändå lär jag mig aldrig helt. Tänk att vissa människor låter sig användas så av Gud att det välsignar en så fantastiskt stort. Tänk att Gud använder andra människor till att ge mig gåvor som jag bett Gud om. Tänk att Gud verkligen ger mig det jag bett om och det han lovat. Gud är så gooood. Och trots att det ibland känns så hopplöst, som om de människor man älskar och önskar skulle förstå, bara står still och aldrig kommer fatta att Gud är nåt att ha, helt plötsligt visar att de fattat så sjukt mycket. Bara det att den där sista poletten måste falla ner också. Falla ner från hjärnan till hjärtat. För tänk så mycket de ändå fattat. Tänk vad mycket Gud gör och hur mycket som händer under ytan. Jag blir så lycklig jag blir så glad. Det liksom bubblar. Tänk vad stort när de man älskar får möta Gud. Jag fortsätter be och hoppas och finnas och be. Snälla Jesus kom inte tillbaka ännu, ge dem lite mer tid. Bara lite till...


Ja detta är lite av allt som rör sig i mina tankar just nu. Gud är fantastisk.
Ville mest bara få ut det. Tack och hej.

Söndagsmys i kollektivet

Vi har myssöndag. Efter kyrka och sopplunch kommer det älskade kaffet på maten. Och med skåpet fullt av vackra udda koppar kan alla välja storlek form och färg efter egen smak och sinnesstämning. Vackert!


Tantkollektivet är vi.


Vi trivs i varandras sällskap.


Det blev favoritbibelordsuppläsning sådär lite spontant.
Vars en bibel med olika understrykningar. Att dela det bästa med varann.
Som sagt - söndagsmys.


Och imorgon lämnar denna vackra tjej oss för två veckor i bästa Afrikat.
Gläds med henne och önskar jag kunde få krypa ner i hennes väska...




"Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta,
ty från det utgår livet."

Landa bortom vilsenheten

Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.
[Tomas Tranströmer]
Det här med att ha funnit något som driver bort vilsenheten i sitt liv.
Och att liksom önska av hela sitt hjärta att människorna man älskar
och tycker så mycket om ska få ta del av det.
Ska få upptäcka och våga landa på stabiliteten som driver bort vilsenheten.
Men att ändå stå så handlingsförlamad inför deras egen takt och eget beslut.
Skönt då att jag får lämna all hjälplöshet, längtan och mina drömmar till den som ÄR.
Och bara fortsätta vara och leva för att fler ska få landa.

Liknande inlägg