Om det är någon som tycker det är konstigt att vi kallar våra barn på dövskolan för barn, trots att de äldsta är kanske 25 år, så är det för att på insidan, till beteendet, så är det oftast som barn, även om åldern säger annat.
Här är några bilder som kan säga en del.

Killarna i sexan är huur sköna som helst. Skulle kunna prata om dem hur länge som helst, de är heeelt underbara. Som så många andra av barnen tycker de om att bara gå runt i textilsalen (som är vårt territorium) och hitta roliga saker och titta på allt som finns där. Där finns mängder av lådor med saker som blivit skickade från England och Sverige, och det är som en skattgömma för dem. Ibland när man ser nån av eleverna som bara är där inne utan att prata med någon annan eller göra nåt, utan bara är, så frågar man vad han gör där inne. "Trivs" svarar han. Där finns så mycket att titta på, och vi älskar att bara ha dem i vår närhet.
En eftermiddag hittade killarna i sexan påskfjädrar och plasthalsband långt ner i en låda i textilsalen, och det blev dagens lycka. De lekte, posade framför kameran, och var precis som små barn som hittat en skatt. Och jagmenar vem skulle inte som största självklarhet sätta påskfjädrarna i håret på direkten?
Här kommer några bilder på mina älskade:


Soresa i fjäderskrud.
De andra killarna hjälpte till att "klä" honom.
Och tänk vad lätt fjädrarna fastnade i deras hår.


Mamo och Maria.
Mamo är killen med världens vackraste leende.
Ett helt naturligt och perfekt leende som används helahelatiden.


Mamo igen.
Vacker vacker vacker.


Gadisa och Ararsa.
Sötaste Gadisa som har annorlunda hår än alla andra. Bara som fjun.
Och som alltid låter som han är nervös, när han bara går runt och låter eller när han skrattar. Och som försöker låtsas att han inte tycker om att bli kramad, fast man ändå hör på hans läten att han älskar det. Och ju längre tiden gick så fick man tillochmed pussa på honom. Helt underbar.
Ararsa i bakgrunden är nöjd med sitt verk och skrattar helt underbart. Hans läten är också så fina. När han säger mitt och Marias namn låter de likadant, fast med en litenlitenliten skillnad på sista lätet. Kramigast i världen och såå underbar.

De här killarna har alltid bus och lekar på gång, och kan roa sig med att ställa upp en massa små barn på led bakom sig, och gå så med ett rep som omringar hela ledet, en hel rast på en halvtimme, fram och tillbaka och skratta sig dubbelvikta.
Barn barn barn uuunderbara barn.