Mellanlandning i Stockholm.

Så är vi nu alltså på väg.
Men jag har fortfarande inte fattat det. Och "laddade" är vi faktiskt inte ännu, men det är kanske för att vi inte fattat det ännu, och att det inte är samma spänning som sist eftersom vi vet vad som händer nu.

Packningen blev klar till slut, men inte en enda timmes sömn blev det. Hade i alla fall en mysig sista kväll med Emelie och flum på Mc Donalds när vi skulle hämta bror som slutade jobba och fick enormt mycket glass alldeles gratis eftersom de ändå skulle slänga den. Sista glassen på länge.

Packade och fixade hela natten, och hade för mycket att göra. Dålig planering som vanligt.
Lite efter klockan 06 imorse skjutsade mamma mig till Hässleholm, och sen gick tåget mot Stockholm. Sov lite grann på tåget, och väl framme var vi lite lagom förvirrade. Med karta i hand och många tunga resväskor tog vi oss till Markus Hectors lägenhet på Smala Gränd. Vilade en stund, dumpade bagaget, och åt Marias matsäck.

I eftermiddag har vi promenerat runt i stan och njutit av hösten. Träffade Erik, en av Marias vänner, som varit vänlig nog att rädda våra pass från Etiopiska ambassaden, fikade, och så visade han oss stan lite.

Nu sitter vi i Markus lägenhet och skrattar. Det går ju inte att inte skratta när man umgås med honom alltså.

Jag har redan insett hur mycket jag kommer sakna vänner och familj den här gången... Kommentera så mycket ni kan på bloggen, så känner man sig inte lika bortglömd ute i den Afrikanska buschen. Ska försöka blogga en gång i veckan, men sluta inte kommentera även om jag skriver sällan, snälla!?!

Imorgon förmiddag flyger vi. Be gärna för min rygg, att den ska palla trycket under flygresan...

Natten mot torsdag landar vi i Addis, och blir hämtade av Fredrik och Karsan.
Vi bor alltså hos en av våra bibelskolelärare i Stockholm, och blir hämtad av en annan av våra bibelskolelärare i Addis. Vi lever på våra lärare alltså, som Markus uttryckte sig. Ja man får ju utnyttja sina kontakter, tänker vi.



En bild från vår sista kväll när vi lämnade Etiopien för ungefär ett halvår sen.

Avsked - början på något nytt.

Nu bär det av. Tillbaka till Etiopien. Och det är med blandade känslor.

Längtar efter barnen på dövskolan.
Längtar efter smaken av den etiopiska maten och det goda kaffet.
Trivs med det lugna tempot, kulturen, människorna...
Tycker om att bo i den världen.

Men jag älskar den svenska hösten.
Jag trivs så bra med mina underbara vänner här hemma.
Det vill jag inte åka ifrån.
Trivs visst väldans bra i denna världen just nu.

Ogillar avsked.
Avsked av människor jag inte kommer få träffa på länge.
Avsked av perioder i livet jag vet aldrig kommer tillbaka.
Med nya avsked och början på en ny period,
följer fler avsked och början på nästa period.

Det gäller att leva i nuet. Njuta av varje dag, för den kommer aldrig igen.
Ta en dag, ett ögonblick i sänder. Och det är så vi lever i Etiopien.
Åh vad skönt det ska bli att komma tillbaka!