Saknaden.

När inkorgen är full av mail som måste läsas, svaras på, och med uppgifter att ta tag i. Uppgifter som handlar om kommande händelser som jag egentligen ser mycket fram emot och tycker är roliga.
När listan med skoluppgifter som ska skrivas, läsas och reflekteras över är alldeles för lång. Trots att ämnena är så himla intressanta och det är saker jag verkligen verkligen vill lära mig ordentligt.
När det vankas stor maskeradfest i vår herrgård med massa gäster och trevligheter men huvudvärken håller i sig och kostym och bakning och städning och allt ska fixas innan det är dags.
När allt detta känns oöverkomligt för att jag inte kan ta tag i något av det då det enda jag tänker på är han som är alldeles för långt bort och som jag önskar fanns här nära. När vi bestämt skypeträff på förmiddagen men strömmen var borta där nere hos honom och hans batteri tagit slut så att avståndet mellan oss blir ännu längre, kan jag inte förmå mig att göra något vettigt resten av den dagen för att saknaden inte tillåter mig att fungera. Inte förrän dagen efter när jag kommer fram på telefonnätet släpper tyngden lite av att höra hans röst och umgås ett tag på det enda sättet vi har möjlighet till just nu. 
Att en annan människa kan påverka mig så mycket, en person jag inte visste vem det var för bara två år sen, det är för mig ett mysterium. Jag är så galet tacksam att han finns i mitt liv, men tjena banan vad distansförhållande suger.

Kommentera här: