(Skrevs sjunde januari)

 

Jag och Maria kom fram till Asella idag. Äventyrsresa by the way. Okej resans äventyr är värt ett eget inlägg här. Inser att det nog är bäst att föräldrarna slutar läsa här och hoppar till nästa inlägg som är mindre oro-framkallande.

 

Vi skulle ta oss från Gullale där vi bor i norra Addis, till Kaliti som ligger i södra Addis, helt andra sidan den här miljonstaden som ständigt byggs om och byggs ut och nu dessutom håller på att utrustas med en spårvagn/tåg/tunnelbana vilket gör det än mer svårframkomligt. När man ska ta sig fram i den här stan kan man åka två typer av taxi. En contract-taxi som är vanliga bilar som kör en vart man vill för hutlösa priser. Typ 40-80 kronor för en bil beroende på tid på dygnet och såklart hur långt man ska.
Är det sen kväll eller tidig morgon är det dock ofta enda alternativet. I alla fall om man vill vara någorlunda safe.
Det andra alternativet är minbuss-taxi. En linjetaxi som kör sina speciella rutter för typ 1-4 kronor. Här gäller det att ha koll på stan och vart man ska ta sig för att hitta rätt rutt och så vidare. Sen kan man däremot hoppa på och hoppa av var som helst längs denna rutt. Svårigheten här är ju som sagt att de bygger om hela stan och de vägar och rutter man tidigare haft stenkoll på nu hela tiden ändras. Plus att man i rusningstider kan få vänta en halv evighet på att få plats i rätt taxi.

 

Tillbaka till idag. Vi trodde vi hade koll på hur vi skulle ta oss. Det visade sig ha ändrats lite.

Från Gullale till Piazza. - Fast vi hamnade på Giorgiz istället och fick promenera ner till Piazza.
Från Piassa till Kaliti. - Fast de gick visst inte hela vägen, i alla fall inte just då, så vi fick åka till Saris och byta minibuss där, till Kaliti.

I den sista minibussen kände Maria en hand i sin byxficka. Hon funderade på vad den innehöll och kände att de 40 kronorna kunde hon klara sig utan. När hon tittade ner hade grannen bara fått med sig hennes snytpapper ut på sätet, och inte pengarna. Kass ficktjuv som dessutom hade hajpad mobil och såg allmänt rik ut.

 

När vi så var på busstationen, alltså fortfarande i Addis trots att det gått typ en timme sen vi åkt hemifrån, så fanns det visst ingen buss till Asella just då så vi sällade oss till några andra i skuggan. Efter ett par om och men och ett antal turer fram och tillbaka hoppade vi till slut in i en minibuss till Nazret, som ligger halvvägs till Asella, för att byta buss där. Vi gillar egentligen inte minibussarna. De kör mycket galnare än de stora bussarna, plus att det är ännu mindre plats för ben och packning. Men vad gör man. Satt på en tredjedels säte med ett gäng andra, och hade benen fastkilade mellan säten och människor och väskor. Ingen plats för cellskräck direkt. Och så galna omkörningar på det. Men vi överlevde.

Grejen var att när vi kom fram till Nazret var det inte alls så trevligt som vi är vana vid i Etiopien. Efter lunch med x antal småstöriga människor begav vi oss mot busstationen. Väl där var folk så sjukt jobbiga. Stora män som kom för nära, en kille som typ gick in i mig framifrån samtidigt som han började dra upp blixtlåset på min axelväska som jag hade framme på magen. Inte så smidig som han önskat så det var inte så svårt att bli av med honom, men hej. Sjukt irriterande! Och så en annan som drog upp blixtlåset på ytterfacket på min ryggsäck, men där hade jag bara tepåsar och choklad och det var tydligen inte tillräckligt intressant eller så var även denna ficktjuv för kass.
Det är för väl att man har sina värdefullaste saker längst in och längst ner i väskorna. Men ja, så sjukt otrevligt ställe! Vi gillar inte den stan nu.

Vi hittade i alla fall en minibuss som tog oss till Asella innan vi ens hunnit lyssna klart på ett sommarprat som handlade om Etiopien medan vi skrattade högt av igenkänning occh våra medresenärer tittade konstigt på oss.