Tiden kommer. Chilla lite och låt nån annan ha koll.

Det här med att som svensk ha en alldeles för full almanacka och vara tvungen att boka in fikor med kompisar veckor i förväg - det lider jag lite av och det är faktiskt en väldigt absurd verklighet. Något mina etiopiska vänner inte förstår. Springer man på en vän - då går man och fikar. Så enkelt är det i Etti. Typ.
Ibland vill jag bara slänga iväg den där fulla almanackan, men så inser jag att det är genom att strukturera upp dagarna i den och slippa försöka hålla allt i huvudet hela tiden som jag slipper en del av stressen.
 
Idag kom jag på en grej som är ganska bra med Etti. Som gör att man inte behöver nån almanacka. Och det har att göra med deras otaliga helgdagar. I och med att det nästan är hälften hälften muslimer och ortodoxa i Etti, inte riktigt men typ, så har man för enkelhetens skull helgdag på varandras helgdagar och alla blir lediga. Detta gör det ju dock lite svårt att hålla reda på alla dessa dagar, speciellt som man tydligen inte alltid vet i förväg om det är helgdag dagen därpå eller ej utan måste titta på månen på kvällen för att veta. Och fatta vad månen säger såklart.
 
Men ett. Är det helgdag så märks det på stan. Är det en stor sådan så förbereds det ju på marknaderna med saker man ska köpa ett par dagar i förväg. Gräsknippen säljs som man ska strö ut på golvet för att förhöja feststämningen till exempel. Djur slaktas och hela stan luktar rått kött när festmåltiderna förbereds. Är det en ortodox högtid fylls gatorna av människor i vita natelas, bomullssjalar man draperar över sig. Och så vidare. Man lär sig urskilja tecknen.
 
Och två. Ethiocom skickar ut sms med typ grattis på den här och den här högtidsdagen. Så när man får ett sms vet man att idag är det helgdag och det är den här helgdagen. Som en stor pappa som har koll på alla sina barn typ. Ändå fint även om det kan ge lite diktatoriska vibbar.
 
Och tre. Tiden är inte lika dyrbar i Etti. Tiden går inte. Den kommer. Man hinner andas lite mer. Måste taxin tanka mitt i rusningstrafik så väntar man helt enkelt på det. Man har tålamod eller tvingas öva upp det. Blir man fördröjd så blir man fördröjd. Deal with it.
 
Om jag saknar Etti? Gissa.
Idag är det hundra dagar kvar tills jag flyger dit nästa gång.

Och såhär grönt kan det vara i Etiopien.
(För den som bara sett de där svältkatastrofbilderna i media och vill ha en kontrast.)
1 Emsil:

skriven

Åh, vi hade verkligen behövt lite Etiopien här hemma. Så sjukt sant, med tiden. Hade också velat slänga almanackan i soptunnan. Så skönt att släppa allt, men nej det kan man ju inte göra, hade varit för jobbigt att inte ha koll ;) suck. haha

Kommentera här: