Underbara helg, underbara barn, ah vad jag ar kar!

Ah vilken underbar langhelg!

I torsdags formiddag akte familjen Hagstrom, Liselott o Dawit, och Anna till Addis. Missionarerna skulle ha mote med sin chef. Jag och Maria blev hus- och hundvakt hos Liselott o Dawit. Fatta vi har haft en helg i lyx! Och vad harligt nar lyx betyder; vardagsrum med soffor och fatoljer, julmusik i hogtalarna, ett valutrustat kok, badrum, jatteskon sang, underbar altan, och en jattesnall och duktig Elsa som vakthund.
Tank er att Maria (ni som kanner henne vet hur galet hundradd hon varit) pysslat om en hund en hel langhelg. Gett Elsa mat, pratat med henne, klappat henne och till och med hallit henne borta fran besokare som varit hundradda. Det ni! Gratulationer till Maria vore pa sin plats!

Hennes replik efter tio minuter som hundvakt:
"Jag ska nog bli hundvakt nar jag blir stor. Om det ar sa har latt sa!"

Pa torsdagen efter att ha jobbat halva formiddagen, blev jag avslappt vid dovskolan nar familjen korde mot Addis. Forst nar det borjade morkna begav jag och Maria oss hemat, dar en hungrig Elsa och ett mysigt hus vantade oss.
Pa fredagen var vi pa dovskolan hela dagen, och nar det borjade morkna begav vi oss hemat.
Skoldagarna sag ut som sa att vi var med pa nagra engelsklektioner, dar vi fick ratta gaanska manga fel som den utbildade engelsklararen hade i sina sprakkunskaper. Ett prov han hade slutade med att han forklarade vad alla ord var for nagot (som de skulle hitta motsatserna till) och anda lyckades inte eleverna fa alla ratt... Vi gled aven runt och snackade med barn som inte hade larare, och tittade in pa lite olika lektioner. Traslojd, syslojd, osv.
Rasterna och tiden efter att skolan slutat for dagen, spelade vi volleyboll, fotboll och snackade med alla de gaalet underbara barnen. Eftersom de flesta bor pa skolan ar de ju kvar sa vi kan stanna med dem.
Pa lordagen sa nagra att de skulle komma och halsa pa oss, sa de droppade in efter hand under eftermiddagen. Tydligen fick varken de sma eller tjejerna lamna skolan, sa det var bara de stora killarna som kom. Men det var en galet harlig eftermiddag med fotboll pa en minplan (lagom stor for mig o Maria) popcorn och kolo pa Liselotts altan, lekande och posande med kamerorna, uno-spel, och en harligt rolig gemenskap!
Pa sondagen kunde vi ju inte halla oss ifran dem, sa vi valde kyrkan dit de brukar ga, Chalalaqi. Den ligger ju 45 minuters promenad fran oss, ganska nara dovskolan, och med tanke pa att det ar tva obegripliga sprak som talas bestamde vi oss for att vara som etiopierna och droppa in och droppa ut... Det borjade atta och ar ju ganska langa gudstjanster.. Vi gick hemifran typ halv nio, och anda fick vi folje av flera stycken den sista biten (som kunde visa oss vagen) som var lika sena som vi.
Vi fick en av de roligaste kommentarerna pa vagen dit forresten. Man ar ju van vid att alla alltid kommenterar och forsoker inleda samtal, sa det mesta stanger man ute och hor inte ens, men denna var en hojdare alltsa. En kille alldeles mallos av var uppenbarelse utbrister nar vi gar forbi; "WO WO WO Welcome!"

Efter gudstjansten hangde vi med bort till dovskolan, och sen spenderade vi seneftermiddagen pa Liselotts altan.
Pa kvallen blev det pannkakor och brodbak (det galler ju att utnyttja koket nar man har chansen).

Pa mandagen var det ingen skola pa grund av en muslimsk helgdag, men det hindrar val ingen... Efter att ha stadat upp efter oss i lanehuset begav vi oss mot dovskolan dar vi var framme lagom till deras lunch. Vi blev bjudna, och man har val atit godare etiopisk mat, men vi klagade inte. Det vi inte orkade at gladeligen tva andra killar upp som fortfarande var hungriga efter att ha atit sin portion.
Sen spenderades eftermiddagen med volleyboll och bus. De ar aven ivriga att lara mig teckensprak sa jag fick flera lektioner. Nu kan jag i alla fall alla matratter och djur, sa vill ni prata med mig om dem ar jag pa. Eller kanske inte om dem, det har jag ju inte lart mig forstas...

I mandags kvall kom resten av ferangi-ganget hem till Nakamte igen, och var helg i lyx och som enda ferangis kvar pa compoundet var slut.

Men ojojoj vilken underbar langhelg! Jag ar helt kar i varenda en av alla de underbara barnen pa dovskolan, och ar lite avundsjuk pa Maria som far traffa dem varje dag.
Det gar inte att forklara eller beskriva, men de ar helt enkelt de underbaraste som finns! Kolla Marias blogg dar i princip varenda inlagg tydligen handlar om dem. http://www.mariarubenson.blogg.se/
1 emelie:

skriven

ÅÅåå vad det låter underbart! hälsa maria så mkt. och ja jag är så glad för att ni har det så bra!

puss på dig min fina vän, saknar dig!

2 Jo:

skriven

Beni! Jag saknar er så mycket! Det låter så underbart allting.. Vill Va hos er! Jag skickade ett julkort till er häromdagen som förmodligen kommer en vecka sent eller nåt, sorry:) Svar på ditt brev är även på g. Hälsa Maria från mej! Puss o kram

3 emelie:

skriven

benne nu är jag är skåne o allt. inte varit här på tre månader... och nu har jag träffat, familj släkt o lite vänner...men var är du! saknar min benne...fatta jag vill prata med dig just nu!!!! åååå hoppas du fått mitt brev, skicka det i början av december tror jag... pusss puss!

4 Maria:

skriven

Fina fina Elsa! klart att det blev just hon som botade min hundrädsla..

Tänk att det fanns en tid då vi inte kände våra barn. Känns så galet avlägset. Och snart får vi träffa dem igen! längtar så det gör ont..

Kommentera här: