Stundvis kan jag bli lite rädd angående det politiska klimatet i Sverige just nu. Det är mycket som händer hörs och väsnas, och jag blir skrämd av att främlingsfientliga åsikter ens finns och är så starka. 

MEN. Det är en så enorm frihet och förmån att det finns. Att alla åsikter får höras och finnas, även de som gör mig arg. Det betyder ju att trots att min åsikt gör andra arga så har jag rätt till den.
Det politiska klimatet och dess hela existens är en förmån vi inte ska ta för givet. Det är supervalår i år och vi har äran att få rösta både i EU och i Sverige.

 

Annat är det politiska klimatet i mitt Etiopien. Där man inte får prata om politik och gör man det låter människor hjärntvättade då de enda åsikter de vågar ha är positiva mot regimen och oftast har samma meningsbyggnad som den man hör på radion. Man upprepar alltså bara det man hört på radion - ni vet den som regeringen styr över.
Allt som är regimkritiskt kallas för terrorism och människor fängslas för åsikter. Journalistik till exempel, vilket ju då innebär terrorism och får dessa konsekvenser.

 

Här kan man till exempel läsa en av artiklarna kring det som hänt i landet på sistone:
http://www.theguardian.com/global-development/poverty-matters/2014/may/22/ethiopia-crackdown-student-protest-education

Andra artiklar om samma situation säger andra saker så det är omöjligt att veta om denna eller en annan har mest rätt och riktiga faktaunderlag.

 

Men protester är sällsynta och faktum är att det nu ägt rum då Oromofolket känner sig överkörda av regeringen. Det här med stammar kan vara knepigt att förstå, men känsligt är det. Och ingen kan äga mark då regeringen äger allt. Därför sker de här förflyttningarna av människor när regeringen inser att andra kan betala för att utvinna olja eller dylikt ur marken, och var de som bodde där tar vägen skiter man fullständigt i.
Hum. ja. nu babblar jag på utan att referera till tillförlitlig fakta, men detta är ju min blogg och jag måste bara skriva av mig lite kort av den info/åsikt/erfarenhet jag samlat på mig de senaste åren på många olika sätt.

 

Nu var det alltså protester mot regeringen och studenter sköts ihjäl. På flera olika orter där Oromofolket har universitet. Till exempel i min stad. (Här får jag gåshud och ansiktena på mina vänner rullar förbi för att försöka navigera vilka som läser på universitet och vilka universitet de läser vid och var de kan ha befunnit sig i detta.)

Än en gång ställs jag inför samma rädsla som när jag jobbade i landet och insåg att den lyxen vi har i Sverige när vi alltid kan vända oss till en högre instans om vi anser oss orätt behandlade - den finns inte i Etti. Polisen till exempel. Och regeringen. DÅ kan man snacka om att känna sig utlämnad, ensam, sviken och överigven. När det är dessa som skjuter på protesterande studenter och fängslar journalister.

 

I Sverige är vissa arga på poliserna som tillåter åhörarna att protestera mot de åsikter man inte håller med om. Men hej. Bättre det? Det betyder ju ändå frihet.
Så ja. Jag vill bara upplysa om ett av alla länder där det politiska klimatet inte är så lyxigt som i Sverige. Och slå ett slag för rätten till sin åsikt och rätten att protestera mot andras åsikter, men även vikten av att låta allas åsikter höras och finnas. Och äran att få gå och rösta på söndag. Jag har inte samvete att låta bli.