Semester
Annu mer avslappnat an vart slappa Nakamte-tempo, fast jag inte trodde det var mojligt.
Vi hade inte planerat ett endaste dugg infor resan, sa den kan verkligen kallas spontan.
Helt underbart.
Nar ingen anvander klocka, utan man istallet bestammer motestiden sahar:
"Vi ses pa hotellet en promenad efter solnedgangen"
Da ar det verkligen semester.
Vi borjade med tva dagar i Stone Town, innan vi drog oss ner mot sydostra kusten. Dar fanns en vit strand, ett varmt hav, palmer, en hangmatta... ja det var nog allt. Dar tog vi det lugnt nagra dagar. Cyklade en bit pa stranden, hittade en fiskare i en fin gammal fiskebat som rodde ut oss till ett korallrev (billigare losning an om vi skulle tagit en anordnad tur med stor bat o manga turister) dar vi snorklade nagra timmar. Forsta gangen for min del, och det var magiskt vackert. Hitta Nemo - fiskar sag vi massor av. Kameran min ar vattentat sa det blev en del fina bilder minsann. Ryggarna vara blev roda, och vi cyklade tillbaka till lugnet vid var bungalow igen.
De sista dagarna spenderade vi i Stone Town igen. Galna massajer overallt, shopping, turister, mer sol och bad.... och bara promenera runt i denna vackra stad var ett aventyr i sig. Tranga mysiga grander mellan de hoga husen. Magiskt.
Den allra sista dagen hann vi aven med att mota Jonatan och min bror Nikodemus i hamnen, bada, visa dem stan lite grand, och sitta pa hotelltaket och ata innan det var dags for att annu en gang ta avsked av dem och for oss andra att fara mot flygplatsen.
De var ju en vecka hos oss i Nakamte i borjan av januari, innan de for vidare mot Kenya och slutligen Zanzibar dar vi alltsa traffade dem igen. Eftersom jag inte bloggat om deras besok hos oss i Etiopien kan ni ju kolla in deras blogg istallet eftersom de inte missar ett tillfalle att uppdatera den:
http://tydlig.net/travel
Val pa flygplatsen var vi helt plotsligt tvugna att betala nan flygplatsskatt pa 30 dollar, vilket vi saklart inte hade kvar. Om vi skrapade ihop fick vi till tre personer, sa vi saknade alltsa 30$. Ett tag funderade vi pa om det kunde finnas en vanlig sjal som ville hjalpa oss, men eftersom det var brattom gav vi upp iden och Maria och David fick ta en taxi in till stan igen och efter flera forsok lyckades de ta ut pengar och ta en taxi tillbaka. Under tiden satt jag och Miriam pa flygplatsgolvet och vaktade packningen. Trots att vi anstrangde oss for att se valdigt ledsna ut var det ingen som brydde sig... det hade man val anda gjort i Sverige? eller har jag en alltfor forskonad bild av Sverige nu?
Veckan var i alla fall magiskt harlig, och det var kul att fa traffa "broderna" Nicko o Jonatan en snabbis sista dan. Nu ar vi tillbaka i Addis igen, och kanslan nar vi kom tillbaka var harlig. Skont att komma hem till Etiopien. Och imorgon aker vi antagligen hem till Nakamte igen... fast planering existerar ju inte i detta land, sa vi far se vad som hander.
(Eftersom regeringen typ stanger ner internet i Nakamte allt som oftast, fungerar det mindre bra, sa rakna inte med manga uppdateringar fran mig de foljande sex veckorna i mitt Etiopien. Men ta det som en glad overraskning de ganger det fungerar, och kommentera anda, sa blir jag glad!)