I detta nu.

Festivalat hela helgen med underbar musik, galen dans, trevligt sällskap, sol och regn och tält och glädje. Pratat med världserfarna missionärer och funderat på framtiden och äventyret. Men är väldigt sugen på ännu ett år i Ängelholm först. Fast nu har det blivit lite bråttom att hitta lägenhet som jag räknat lite för mycket med att jag skulle fått enkelt efter en vän. Många på kö blev mitt problem. Men jag tänker att Gud fixar det om han vill ha mig i Ängelholm. Som om en lägenhet skulle vara ett problem för honom liksom.
Bor i föräldrahemmet över sommaren, men måste klättra över alla flyttkartonger (som inte får plats någon annan stans i väntan på nästa boende) för att komma fram till min säng. Inte optimalt.
Njuter av sommaren med jobb och lov. Även om jag inte trivs bäst i hetta. Kan längta efter höstrusket. Men mest i hemlighet för att det liksom är lite förbjudet att känna så i sommarvärmen som ligger svenskarna så varmt om hjärtat. Men jag kan erkänna att jag älskar sommarkvällarna. Långa ljusa kvällar som liksom aldrig tar slut, men efter ett tag håller andan någon timme i mörkret innan solen sakta smyger upp i en vacker soluppgång igen. Gillar känslan av ledighet som alla har trots att man ofta jobbar mer eller mindre som vanligt. Men semestern är inom räckhåll och de långa kvällarna tillåter kanske lite mindre sömn och mer fritid. Frihet.
Men på tal om äventyret och framtiden, så blev jag ännu en gång påmind om det viktigaste. Som kan glömmas bort ibland. Prioriteringar. Bekvämligheter. Perspektiv. En kort tid här och en evighet där. Med ett större perspektiv kan jag bli trött på felprioriteringar. Vad som egentligen är det viktigaste. Vad som satsas på i livet. Hur dessa två inte går så bra ihop.
Spännande att se vad framtiden har att bjuda och var i världen jag kommer hamna. Men just nu lever jag idag. I detta nu. Och så får det vara för stunden. Lugn och fin. Tiden kommer.