Läste ett citat av en gammal missionär häromdagen.

Det sätter så väl ord på hur det känns.

"Att åka till Afrika innebär att bli präglad för livet

och när man återvänder lämnar man en bit av hjärtat kvar i Afrika"

Missionären hade sagt det som en varning till några som just skulle åka till Afrika, och det är kanske det man ska varna för.

Att när man åker dit får man vara med om

en plågsam självinsikt i hur man lever sitt liv,

smärtsamma kulturkrockar (inte minst när man kommer hem),

tårfyllda och svåra avsked av älskade vänner

som man tvingas lämna kvar där när man åker hem igen,

och en ständig längtan att en dag få åka tillbaka.

Att ha hjärtat mellan två världar.

Men man kommer aldrig någonsin att ångra det!