På måndagen anlände en f.d. missionär, Håkan med sina barn Sara och Tobias. De bodde i Nakamte för tio år sen, samtidigt som Regina och hennes familj, och är jämnåriga med oss.

På tisdagen - lillejulafton - anlände Hagströms tre gäster Åsa, Gunilla och Marcus.

Den kvällen blev det lite julbak hos Hagströms med marsipangodis och lussekatter eftersom de andra tagit slut på luciakvällen, samma dag vi bakat dem.

Onsdagen den 24 december kom så julaftonen, och med den som alla andra dagar, strålande solsken. Men ändå hade jag julstämning hela dagen. Den fanns liksom i luften precis som vanligt på julen hemma i Sverige. Fast ändå var allt så annorlunda.

Jag gick upp vid halv sju medan det nästan fortfarande var mörkt ute. De mörka gardinerna framför det enda fönstret i vårt gemensamma rum drog jag för, och tände levande ljus och vårt "änglaspel" fast med pepparkaksgubbar och hjärtan istället för änglar, som jag och Maria fått i förtidig julklapp av Hagströms.

Även Anna och Regina vaknade tidigt, och vi satt och åt frukost och lyssnade på julmusik. Min frukost bestod av knäckebröd och mjukost, och svenskt lösthe i en stor vit themugg med ett rött hjärta på - en adventspresent från Hagströms. Lyxfrukost från Sverige på julaftons morgon.

På förmiddagen "jobbade" jag som vanligt. Vi slog in änglarna som Ellinor gjort i julklapp till sina föräldrar, och gick en sväng inom Liselott och Dawit som ägnade förmiddagen till julpyntning av huset, och så lekte vi med grannpojken Bekela. Vi fikade vid tiotiden som vanligt - glöggthe för min del, och så läste vi om Bullerbybarnens jul.

Till lunch blev det underbart god injera med shiro (kikärtsröra), linsröra, potatis- o morotsröra, rödbetsröra, osv, tillsammans med Hagström och deras tre svenska gäster.

Efter lunchen satte vi igång med det sista julstöket. Jag och Åsa och Gunilla gjorde pepparkakshus som de hade med, och fick först lappa ihop det som skakats sönder under flygresan. Hanna och jag  gjorde även knäck. Trots vissa utbytta ingredienser, som annan sorts sirap, grövre socker, och torrmjölk istället för grädde, så blev det faktiskt väldigt goda knäck. Marcus, Magnus och Ellinor högg ner en bit av barrhäcken och tillverkade en julgran av några kvistar.

Klockan 14 var det så dags för "sliskfika" (som tydligen är ett norrländskt uttryck fick vi lära oss) hos Liselott och Dawit med hela ferangi-gänget som växt till 15 personer: Liselott och Dawit, Hanna och Magnus, Ellinor, Clara, Åsa, Gunilla, Marcus, Håkan, Sara, Tobias, Anna, Regina och jag.

Knytfikat blev stort, med massor av kakor, godis, frukt, och tillochmed en tårta som Sara o Tobias bakat till sin pappa vars födelsedag det också var denna dag.

Vid femtiden var det dags för julmiddagen med allt var den innebär i Sverige. Det var julskinka. Leverpastej, "vörtbröd", ostar, köttbullar, "prinskorv", rödbetssallad, sill, Janssons frestelse, osv osv osv. Och jag som inte är så förtjust i julbord i Sverige har aldrig ätit så mycket som detta år. Och fantastiskt gott var det, och galet mätt blev man - vilket väl hör till.

En julandakt med julsånger nånstans på kvällen när strömmen gått.

Sen gick Hagströms och jag hem till dem för flickornas julklappsutdelning innan det var läggdags för dem.

Barn som får julklappar - det blev den mesta julstämningen, för det var liksom det som var det bästa när man själv var barn, och det som man saknat när man blivit äldre: glädjen över en ny leksak som man kan börja leka med direkt. Det är en speciell stämning i det.

Efter det anslöt jag mig till de andra borta hos Liselott och Dawit igen, där det blev risgrynsgröt och glögg.

Åh vilken härlig julafton jag hade, och det är nog bara utomlands såhär som det funkar att blanda så många olika jultraditioner och fira med mer eller mindre okända svenskar, och ändå känna sig helt bekväm i det, trivas, njuta, ha julstämning och fira jul tillsammans.