Framme i Addis

Igar morse borjade alltsa resan mot Addis. Vi hade bestallt en bajaj-taxi (typ moppetaxi) vid grinden klockan fem pa morgonen, och lite innan skulle vi slappa ut Elsa ur huset. Vi har ju varit hus & hundvakter hos Lotta o Dawit i en vecka, och kunde inte lasa in hunden i huset nar vi skulle aka, sa vi var tvugna att fa ut henne pa nat satt. Hon gillar inte morkret, sa det var svart. Elaka kande vi oss ocksa.
Men det gick, och taxin var i tid, sa vi kom fram till busstationen lite efter fem.

Dagen innan nar vi var dar for att kopa biljetter, sa forsokte vi fraga vilken tid bussen gick och vilken tid grindarna oppnades. Killen som salde biljetterna kunde ingen engelska, men efter en stunds forsok med tydliga tecken och korta enkla engelska ord, det lat sakert typ "Time, bus, go?", sa skrev han halv sex pa lappen. Om nu det betydde att bussen gick da eller att grindarna oppnades da. Vi fragade en annan man i narheten, och hans svar var att bussen gick klockan 6 och grindarna oppnades klockan 7. Kandes ju inte heller heelt trovardigt.

Forra gangen vi akte buss denna strackan, var ju nar Nicko o Jonatan var o halsade pa oss i januari. Da hade vi fatt tipset av en av missionarerna att forsoka sidogrinden, och verka lite hjalplos och forvirrad, sa kunde man bli inslappt tidigare, och slippa den enorma trangseln och rusningen vid de vanliga grindarna. Men Nicko o Jonatan var ju lite for forvirrade och hjalplosa, sa de gick inte med pa att vi skulle dela pa oss for att forsoka fa lite tur som tva vita tjejer kan ha. Sa den gangen gick det inte.

Denna gangen tankta vi i alla fall forsoka lite mer. Vi forsokte se forvirrade och hjalplosa ut (vilket vi annars ogillar, sa vi har inte ovat sa mycket pa den biten) och gick helt enkelt rakt fram till sidogrinden, och forsokte checka laget. Da fylldes det snabbt pa av folk bakom oss, som tidigare statt nagra meter ifran grinden. De kanske ocksa hoppades pa ferangi-turen. Vi forsokte forvirrat fraga hur man skulle ta sig till Addis, och fick svaret att snart skulle de oppna grindarna. (eller alltsa, det var sa vi tydde svaret) Efter en stund, typ halv sex, sa kom en man fram inifran, och sa nagot pa obegripligt sprak, och det verkade som om vissa skulle fa komma in, for tre olika personer fran gruppen bakom oss trangde sig in genom den lilla oppningen han glantade i grinden. Vi spelade forvirrat oforstaende, och bara gick rakt in efter dem. Inne!

Och varan buss hittade vi pa forsta forsoket, och det drojde inte manga minuter innan vi blev inslappta pa bussen med. Dar satt vi alltsa ensamma inne i ratt buss, och kunde valja de basta platserna och stuva undan var packning i godan ro, en hel halvtimme innan grindarna oppnades och den enormt galna rusningen kom. Det var skont att se den pa en bits avstand.

Var busschauffor korde lugnt och fint, och klockan tva var vi framme i Addis. Galet trotta, svettiga, hungriga, och morbultade. Bussen var sa trang, att inte ens Maria kunde sitta rakt utan att knana stotte emot satet framfor. Och jag som har en formaga att sova hur latt som helst, slog gang pa gang i huvudet i fonstret, eller pannan i jarnhandtaget pa nackstodet framfor, eller armbagarna lite overallt. Men forsatte sova sekunden efter, sa jag kunde liksom inte forhindra det. Vagen har blivit sa galet mycket samre pa ett halvar, och de haller fortfarande pa att bygga om den, sa det skumpade bra hela tiden.

Nu ar vi alltsa i Addis i tva veckor. Marias foraldrar ar har med en grupp, sa vi hanger med dem runt lite. Och pa fredag kommer Emma o Sara!!

Idag har vi varit pa en gudstjanst i samma kyrka dar de dova i stan brukar ga. Sa vi traffade en massa av dem! Vi far ju inte glomma bort teckenspraket liksom. Sa underbart att traffa dem. Fast man aldrig sett de flesta av dem, sa hor de liksom ihop sa mycket eftersom de ar i minoritet, och eftersom vi kan teckensprak sa far vi liksom hora ihop med dem. En av dem tyckte absolut att vi skulle ga runt och halsa pa varenda en av dem. Och en av killarna har vi traffat en gang innan, i Addis, och han gick pa dovskolan i Nakamte forut innan han blev utslangd, sa han kanner manga av vara barn. Samson. Honom ska va traffa pa tisdag, och fa se en dovskola i Addis!

Vi har det bra, lever en dag i taget, och bara trivs.
1 Gunnel:

skriven

Hej Benedicte!

Kul att läsa din blogg och följa dig och det du gör Hoppas att ni får det bra i Addis. Ha en bra vecka. Gunnel

2 Jo:

skriven

Like it a lot!!

3 Cecilia:

skriven

Vi kan ha maraton någon mer gång!

Underbart att höra att du trivs! Men du får inte trivas för bra för vi saknar dig här i Sverige!!

4 emelie:

skriven

jaaaa saknar dig massor i massaa!!!!!!!!!!!

Kommentera här: