Jag trivs pa Marias jobb
Vi bytte bort ett miniminirum, trangt men mysigt, med plats for tva sangar, tva fatoljer, ett litet lagt bord att forvara maten pa, vara resvaskor, en vask, och sen fanns det i princip ingen golvyta kvar.
Nu har vi alltsa ett litet hus, med tva sovrum; ett lite mindre dar Anna och Regina (de tva andra volontarerna) sover, och ett stort dar jag och Maria sover. Och ett stort rum med bord och flera stolar och kylskap. Och ett kok med gasspis (grymt bra eftersom det ofta inte finns elektricitet pa kvallarna). Och egen toalett och dusch. Och en egen avskild uteplats att sitta pa, ifred och utan insyn. Helt perfekt.
Synd bara att vi inte ska bo dar sa lange till med tanke pa att vi sprider ut oss pa jullovet storre delen av januari.
Imorgon aker familjen Hagstrom tillbaka till Addis igen eftersom de har mote med sin chef fran Sverige som nu befinner sig i Addis. Det betyder att jag ar ledig halva torsdag och pa fredag, och da ska spendera min tid pa dovskolan.
Ah de barnen ar sa gaalet underbara! Skrev nog aldrig om sist jag hade varit dar, men den veckan (for ett tag sen) var jag dar pa min lediga dag pa torsdagen, och da fick jag vara med pa en syslojdslektion. Sa underbara barn och jag blev helt kar i vareda en direkt! Sa pa lordagen gick vi dit igen jag och Maria, och tog med oss fotboll, gula o bla bland, och hopprep, allt sponsrat av Stadium i Kristianstad dit vi gick och tiggde innan avresan. Lordageftermiddagen spenderades alltsa pa dovskolan, och eftersom de flesta bor dar blev de glada nar vi kom och halsade pa. Ah vad de ar underbara!
Pa sondagen var det stor konferens med alla kyrkorna i stan, pa den stora stadion dar vi firade meskelhogtiden. Vi gick dit och traffade barnen fran dovskolan! Det borjade med X antal timmars lovsang och bon, och det var gott, men lite for Amerikanskt (det var amerikaner som var dar och anordnade det). Det harliga var att barnen fran dovskolan hangde med i dans och klappade takten och hoppade och sa vidare, trots att de inte horde sangen! Sa harligt!
Det ar sa harligt att hanga med de barnen. Eftersom de ar vana vid ferangis sa ar det inte alls samma uppstandelse, och man har chans att snacka med bara ett par barn i taget. Eller snacka och snacka. Jag som inte kan saga mer an 'hej' och 'tack' och tecknet for mitt namn, snackar ju inte sa mycket, men man kan ju skriva pa ett block eller pa svarta tavlan till varann, och man kan ju komma pa egna tecken nar man tillexempel ska organisera hopprepshoppandet :) Haha, jag trivdes dar hur bra som helst i alla fall! Speciellt i syslojdssalen.
Ser fram emot att traffa dem igen imorgon!
Har hort att julen borjar narma sig, men inte markt av det.
I en bil hela dagen fran Addis till Nakamte med typ 30 graders hetta och stralande sol, firades forsta advent. Vi tog det mycket lugnare an vanligt med tanke pa radslan som satt kvar ifran olyckan. Det var trots allt galet laskigt att aka pa de snirkliga bergsvagarna som borjar efter typ halva vagen, men det gick bra. Ellinor tyckte nog det var jobbigast, och hon satt och holl sig hart i fonsterrutan "for att inte bilen ska trilla". Sa fort det lutade eller skumpade lite for mycket, sa borjade hon grata.
Vi stannade pa en lugn plats vid en kyrka i en liten by, dar vi fikade med svenska pepparkakor. Sittandes i skuggan under ett stort trad. Det var sa nara advent vi kunde komma.
Fick en for tidig julklapp av Hagstroms, eller adventspresent som det fick heta, for att jag ska kunna njuta av den i advent. En stor vit thekopp fran Sverige, med ett rott hjarta pa. Underbart att antligen fa dricka the ur en mugg i ratt storlek, och litelite adventsstamning ger den i alla fall om man anstranger sig riktigt mycket.
skriven
Trevlig blogg =)