Har hamnat på lite loppisar på sistone och inte kunnat hålla mig tillräckligt
utan köpt lite billiga gamla vackra saker.
Har riktigt svårt att låta bli att köpa vackra plåtburkar när jag ser dem. Vadhelst man sen stoppar i dem blir som en skatt.
Älskar vår udda samling gamla porslinstallrikar som matchar just för att de inte matchar. Problemet är att ingen av dem är min. Förrän nu. Mitt loppisfynd är den översta i högen!
Har tydligen fastnat för gamla uppläggningsbestick i silver på sistone.
Ska bara putsas och sen användas flitigt! En av dem på Café Engel eftersom den
senaste jag tog dit har gått sönder. Tur att det finns så många av dem på loppisar!
En vacker gammal blommig tapet i en oöppnad rulle. En vacker virkad handväska.
Och så spetsband spetsband spetsband. Älska spets!
Två plåtburkar till...
Har länge letat efter något som kan samla ihop mina armband så att de kan få vara framme som en prydnad och inte behöva gömmas undan i en burk eller korg eller låda
för att inte byrån ska se så stökig ut. Idag hittade jag en perfekt hållare till mitt syfte
även om den kanske inte riktigt var gjord till det från början!
Och så.. hrm.. ja..
Kanske lite otippat men hej jag gillar Fantomen och jag köpte en hel hög.
Jag tror inte det går en dag utan att jag tänker på någon av dem.
Ofta går jag och pratar teckenspråk för mig själv och ser någon av mina döva vänner framför mig som jag pratar till, och ser sen framför mig vad de skulle svarat tillbaka. När jag kommer på mig själv för att någon på stan tittar konstigt på mig inser jag att jag kanske inte är normal. Men idag när jag smsade med Maria insåg jag att hon gör precis samma sak. Så då kanske jag inte är så konstig ändå.
Vissa dagar kommer saknaden över en alldeles extra starkt.
Idag var en sån dag.
"It's hard when you miss people. But, you know, if you miss them it means you were lucky. It means you had someone special in your life, someone worth missing."
På Café Engel där jag jobbar har vi olika teman varje vecka. Utifrån temat håller vi i personalen andakter om vår tro. När jag började för nästan två år sen var detta det jag bävade mest för. Att stå framför ett gäng cafégäster, avbryta dem i deras fikande och snackande och börja prata om mina tankar kring livet, Gud och om det allra allra viktigaste i mitt liv. Det är med otrolig tacksamhet jag nu inser att jag inte är lika totalt livrädd varje gång jag ska stå framför folk och prata. Men fortfarande är det läskigt att blotta en del av sitt hjärta framför människor som man inte vet hur de tar emot det. Men kärleken till dessa ungdomar - mina vänner - gör att det känns som sån lyx att få stå där och dela det viktigaste i mitt liv. Det jag längtar drömmer hoppas att de ska få upptäcka.
Denna vecka ligger det olika papper på varje bord. Papper där var och en av oss i personalen har försökt knåpa ner på alldeles för lite yta - det största i våra liv. Mitt papper ser ut såhär:
Varför är jag kristen?
Jag blev kristen för att mina föräldrar är det... men det är inte därför jag ÄR kristen. Jag skulle inte klara av att leva på mina föräldrars tro, för den skulle inte vara levande för mig personligen. Jag är kristen för att jag när jag var typ 12 år fick min första - eller i alla fall dittills största - personliga upplevelse och möte med Gud, och sen dess bara upptäckt mer och mer av något jag aldrig skulle vilja vara utan. Visst har jag brottats mycket med Gud sen dess, jag säger inte att det är enkelt, men det är ändå något som hållit genom allt och som är värt allt.
Jag är kristen för att Jesus ger så många svar på livet och världen och varför allt är som det är. Jag är kristen för att min Gud inte är en gubbe på ett moln, eller en staty med armarna i kors, utan för att han är en personlig levande Gud som ÄR kärlek. Jag är kristen för att min Gud inte ser någon människa som ett hopplöst fall. Jag är kristen för att min Gud inte bara ger upp när allt verkar gå rakt åt helvete (bokstavligt talat), utan för att han gör något åt ondskan och all skit. Och inte bara gör något åt det, utan själv tar straffet och offrar sin egen son. SÅ mycket bryr han sig och älskar mig. Och när jag mött denna otroliga villkorslösa kärlek gång på gång kan jag inte göra annat än att älska tillbaka. Och ta emot det liv han vill ge mig. Det är otroligt spännande att försöka leva det liv Jesus har tänkt för mig, även om det både är svårt och underbart.
Att ha Jesus är att ha en trygghet som är så djup att den inte går att beskriva. Att liksom ha en stabil grund under allt som kan kallas livet, så att hur mycket som än tas ifrån mig så går inte den tryggheten att rubba på.
Och även om vissa tycker att kristna missar mycket i livet och bara lever för den evighet i himlen som kommer sen, så kan jag ärligt säga att även om det skulle visa sig att jag levt på en lögn eller saga och det inte skulle komma något efter döden, så känner jag inte att jag på grund av min tro har gått miste om något här på jorden. Tvärt om! För livet här med Jesus är som sagt galet underbart även om det är svårt. Och det är väldigt väldigt spännande! :)
Ja dethär var ett av alla försök att förklara det viktigaste största bästa i mitt liv. Men det är ju så otroligt svårt att förklara när det är så brett och djupt... Medan jag fortsätter klura på min tro och mina tankar och hur de bäst formuleras så fortsätter jag även be och hoppas att mina vänner och de jag älskar så mycket ska få möta - inte min tro, utan den Gud jag tror på, och att det ska leda till deras egen tro på den som är ursprunget till allt liv. Till mitt liv och deras liv. Den viktigaste största och bästa. Han som ÄR.
Hej jag är trött men jag trivs. Det är skönt att känna lycka över att få vara frisk en vanlig vardag såhär. Skönt att vara glad för att kunna gå upp ur sängen på morgonen istället för att längta efter sovmorgon. Även om det inte betyder att jag plötsligt är morgonpigg så är det ändå skillnad på känslan av att kunna och få gå upp ur sängen efter att ha legat däckad i influensa så länge. Tacksam över hälsa och glädje i livet. Har haft en fin dag på Engel. Hej.
En annan sak i mina tankar är stor saknad av den här tjejen:
Sara. Hon är fin. Hon är flum som jag. Vi trivs ihop. Skrattar sjukt mycket. Hon har världens temperament och är verkligen glad när hon är glad och verkligen arg när hon är arg. Hon är så fantastiskt vacker. Vi pratar om livet och allt allt allt vad det innehåller och förstår ändå varann trots att vi lever i helt olika världar. Vi pratar och drömmer om framtiden och en bättre värld. En rättvisare värld.
Nu har hon dock blivit avstängd från dövskolan och jag undrar om jag någonsin kommer träffa henne igen. Min fina älskade vän. Nästa gång jag åker till mitt älskade Etiopien får jag väl leta runt på den etiopiska landsbygden långt ut i bushen och fråga efter en vacker döv tjej som är fantastiskt duktig på att dansa...
Chansen att vi träffas igen känns lite som nålen i höstacken. Hej Saknad.
En tjej som på något konstigt sätt påminner så sjukt mycket om Sara på många olika sätt, är den här tjejen:
Hej Emma. Vi skrattar likadant och är sjukt flum tillsammans. Jag gillar det.
Är tacksam över hälsa, fina människor i mitt liv, chansen att få jobba på Café Engel och att få ha mitt andra hem i Etiopien även om det både ger smärta och kärlek. Men så är det ju med mycket här i livet.
Så var tjugofyraårsdagen passerad, och det har sannerligen varit en fin dag.
Den började med frukost på sängen. Eller ja, tre fina kombos som kom sjungandes
och väckte mig med en bricka med pannkakstårta och levande ljus,
och sen blev det mysfrukost på älskade kökssoffan.
Dagen har fortsatt med mys i högsta grad.
Vi är tre av fyra sjuka kombos så vi har haft det lugnt och skönt i soffan tillsammans.
Men presenten från Gud blev bönesvaret att jag känner mig mycket piggare och friskare! Huvudvärken som ville spränga sönder mig så fort jag rörde mig en millimeter från säng/soffläge har idag efter en vecka försvunnit nästan helt, och endast lite feber och hosta är kvar.. plus att jag blir totalt matt av minsta lilla ansträngning... Så det har verkligen gjort dagen så mycket mer välsignad
att jag fått må så mycket bättre och känt mig lite piggare!
En gång under dagen ringde det på dörren, och det började kännas som en fantastisk klassiker att hitta en present på golvet utanför medans budbäraren hunnit smita iväg.
(För två veckor sen när min sjuka precis börjat och jag och den fjärde kombon som då var sjuk med mig, hade svidande halsar och drömde om glass men kände oss för sjuka för att ta oss utanför lägenheten i den sena kvällstimmen, hände en liknande sak. Då stod där en paket med Ben & Jerrys-chokladglass utanför dörren helt utan förvarning. Heeelt fantastiskt! Tydligen var det John som skickat påskharen Måns. Vilka vänner alltså.) Idag hittade jag detta:
Tre kycklingar och ett krya-på-dig-&-grattis-kort från Jona och Linus. Så fint!
På posten kom ett kort och en liten present o chokladbit från finaste Maria,
och telefonen har ringt med bland annat en hel gospelkör som sjöng den finaste födelsedagssången på länge, med Emelie, Emma, Emma, Frick och alla de andra glimåkra-gospel-folkisarna! Och tjena banan vad många grattishälsningar på sms och facebook! Jag måste verkligen säga att man blir glad av att bli så uppvaktad!
Tack tack tack alla ni som förgyllt min födelsedag på alla möjliga olika vis! Ni är fina och gör mig så glad!
Till helgen blir det firande med familjen och de två bröderna som också är dagens och lördagens födelsedagsgrisar. Ska bli fint att träffa hela familjen igen!
Har legat sjuk i influensa hela veckan så påsken har liksom inte blivit så värst firad.
Förutom när jag fick ett ryck på långfredagen och slängde ihop chokladmuffins för att jag blev så ruskigt sugen. Dock var krafterna inte så befintliga, men det funkar ju att sitta på en stol framför spisen även när man bakar.
Gott blev det, och resulterade även i en påskig bild :)
Men vad påsken verkligen handlar om kan man ju fira ändå.
Den viktigaste dagen i historien. Det mäktigaste i mitt liv. Det absolut största som hänt.
KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN!
Har lyssnat på två mäktiga låtar som jag älskar och som berör mig så mycket var gång.
Med dem vill jag önska en verkligt GLAD PÅSK!
För att om det är något som är värt att fira så är det detta!
Gud är god. Gud är stor. Lalalalala la la. Jag har lite ont i magen för att vårens almanacka redan är smockfull trots att mer ska tryckas in, men Gud får fixa det och jag försöker andas. Tjena banan vad Gud förser. Senaste veckornas månadernas oro och böner har fått bönesvar på bönesvar och än en gång inser jag att den där ständigt återkommande oron är så onödig. Precis som han lovat. Och ändå lär jag mig aldrig helt. Tänk att vissa människor låter sig användas så av Gud att det välsignar en så fantastiskt stort. Tänk att Gud använder andra människor till att ge mig gåvor som jag bett Gud om. Tänk att Gud verkligen ger mig det jag bett om och det han lovat. Gud är så gooood. Och trots att det ibland känns så hopplöst, som om de människor man älskar och önskar skulle förstå, bara står still och aldrig kommer fatta att Gud är nåt att ha, helt plötsligt visar att de fattat så sjukt mycket. Bara det att den där sista poletten måste falla ner också. Falla ner från hjärnan till hjärtat. För tänk så mycket de ändå fattat. Tänk vad mycket Gud gör och hur mycket som händer under ytan. Jag blir så lycklig jag blir så glad. Det liksom bubblar. Tänk vad stort när de man älskar får möta Gud. Jag fortsätter be och hoppas och finnas och be. Snälla Jesus kom inte tillbaka ännu, ge dem lite mer tid. Bara lite till...
Ja detta är lite av allt som rör sig i mina tankar just nu. Gud är fantastisk.
Vi har myssöndag. Efter kyrka och sopplunch kommer det älskade kaffet på maten. Och med skåpet fullt av vackra udda koppar kan alla välja storlek form och färg efter egen smak och sinnesstämning. Vackert!
Tantkollektivet är vi.
Vi trivs i varandras sällskap.
Det blev favoritbibelordsuppläsning sådär lite spontant.
Vars en bibel med olika understrykningar. Att dela det bästa med varann.
Som sagt - söndagsmys.
Och imorgon lämnar denna vackra tjej oss för två veckor i bästa Afrikat.
Gläds med henne och önskar jag kunde få krypa ner i hennes väska...
"Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta,
Ja, jag har varit tillbaka i Sverige i tre veckor och bloggen har somnat igen.
Har inte orkat och velat tänka så mycket på avskeden i Etiopien, utan är tacksam att jag kastades direkt in i arbetet bara några timmar efter att jag landat i Sverige. Är även galet tacksam att jag trivs så fantastiskt bra med mina arbetsuppgifter och har så otroligt fina människor runt mig hela dagarna! Det gör övergången lättare från världen i Etiopien till världen här i Sverige.
Men som man nog kan läsa både mellan och på raderna i de tidigare blogginläggen, så hade jag en fantastisk tid i Etiopien med alla fina vänner där, och är så tacksam för att jag får möjligheten att gång på gång åka dit.
När jag landade i Sverige, närmare bestämt vid midnatt på knutpunkten med ett tåg som inte gick hela vägen till Ängelholm, möttes jag av tre välförberedda afrikaner kombos. Helt underbara!
Annars är min vardag full av Café Engel med sköna människor, ungdomsgruppen ÅÄÖ med härliga ungdomar, ett hem med tre underbara kombos, fina vänner på olika håll, och en fantastisk Gud som får allt att fungera och leva och som gör så mycket under ytan som ger mig sån enorm glädje så fort jag får se glimtar av det!
Bevis för att man lätt och snabbt kommer in i kulturen igen,
och lär sig hur man ska tänka och beté sig:
-Man frågar femton gånger hur varje person mår och hur deras familj mår.
-Man tar efter de dövas ljudeffekter som hör till vissa tecken men egentligen inte betyder något.
-Man utgår från att inget är enkelt eller logiskt när man handlar: Även om man både pekar tydligt på saken man vill köpa, och säger vad den heter på amarinja, så är det inte alls säkert att man får nåt liknande - ens från rätt del av affären. Och så får man inte glömma att det inte räcker att fråga om de har det du vill ha, man måste även be dem plocka fram det...
-Man får även komma ihåg att det är en komplimang när de säger att man blivit väldigt väldigt väldigt tjock!
-Ja jag vet att jag är sjuuukt konstig som inte vill ha nåt socker alls i varken kaffet eller téet - men hallå, häromdagen fick jag veta att det finns dom som har SALT i kaffet här!
-Som väntat har jag fått förklara hundra gånger för barnen på dövskolan hur jag fått ärret/hacket i nageln på min hand...
-Och så två av Marias alla roliga citat:
Thomas säger något på amarinja till en etiopier. Maria: Vad sa han? Jag tyckte han sa 'I love you'! ...det är ju det man är van vid att höra...
Vid skymningstid hälsar en etiopier mig med frasen: 'Good morning!'
Jag hälsar tillbaka 'Good evening' med stark betoning på det sista ordet...
Maria däremot är lite bättre på att anpassa sig. När vakten på dövskolan (som vanligt) säger: 'Good After!' när vi går hem för dagen, så hälsar Maria tillbaka: 'Good After!'
Andra konstiga saker:
-Så fort någon har ett sår eller utslag så tror barnen på dövskolan att det är spindlar som bits när man sover...
-I deras skolböcker får de lära sig att Det största landet i världen är Ryssland. Och det näst största landet i världen är Afrika! Och när vi försöker lära barnen rätt så säger de ju bara att om de skriver som vi säger så får de fel på proven... och om vi försöker rätta lärarna så... vad säger att vi som är outbildade och tjejer skulle veta bättre än skolböckerna och de utbildade lärarna...
Bussresan tillbaka till Addis från Nakamte igår gick snabbare än de senaste gångerna, och det var skönt!
Några reflektioner från den resan: Chauffören hade verkligen koll på var han hade sina hjul, och jag gjorde allt för att inte titta ut på hur få millimetrar det var som skiljde oss från avgrunden.
När det står en lastbil tvärs över vägen, eller nåt annat hinder som inte går att tuta bort, så är det bara att ta sats, svänga kraftigt och säga Hej terrängbuss!
Hemma i Nakamte igen, och det mesta ar som vanligt:
-tackt av ett tjockt lager rott damm fran topp till ta. -manniskor som ropar efter en overallt. -totalt slut och fardig for sangen klockan 20. -varmt aven pa kvallarna sa man slipper frysa som i Hosaina och Addis. -myskansla att sova i myggnat igen (aven positivt att man da liksom vet att alla spindlar och andra konstiga djur som rummet ar fullt av, antagligen haller sig utanfor myggnatet nar man sover) -en av landets basta toaletter pa gasthemmet: mulltoan! (hal i marken funkar ju, men ar inte det mest bekvama, och vattentoaletterna som finns ar oftast inte de fraschaste och har allt som oftast oversvamning och stopp eller saknar vatten) -en dusch med tryck i, och hyfsat varmt vatten oftast. -hemma-kanslan infinner sig direkt och det ar gott att veta hur allt funkar och kanna till en massa folk. -OCH omgiven av varldens underbaraste dova hela dagarna!
