benedicte

Bevis för att man lätt och snabbt kommer in i kulturen igen,

Hemma i Nakamte igen, och det mesta ar som vanligt:

-tackt av ett tjockt lager rott damm fran topp till ta.
-manniskor som ropar efter en overallt.
-totalt slut och fardig for sangen klockan 20.
-varmt aven pa kvallarna sa man slipper frysa som i Hosaina och Addis.
-myskansla att sova i myggnat igen (aven positivt att man da liksom vet att alla spindlar och andra konstiga djur som rummet ar fullt av, antagligen haller sig utanfor myggnatet nar man sover)
-en av landets basta toaletter pa gasthemmet: mulltoan! (hal i marken funkar ju, men ar inte det mest bekvama, och vattentoaletterna som finns ar oftast inte de fraschaste och har allt som oftast oversvamning och stopp eller saknar vatten)
-en dusch med tryck i, och hyfsat varmt vatten oftast.
-hemma-kanslan infinner sig direkt och det ar gott att veta hur allt funkar och kanna till en massa folk.
-OCH omgiven av varldens underbaraste dova hela dagarna!

Vi ar tillbaka i Addis igen efter fem helt underbara dagar pa dovskolan i Hosaina dar vi traffat vara elever fran de tva aldsta klasserna pa den skolan vi jobbade pa forut, och aven lart kanna en hel hog nya dova barn och ungdomar och vuxna.
Har kommer lite spridda tankar och intryck och samtalsamnen och fragor som tiden hittills innehallit:

Vara dova vanner ar helt enkelt de underbaraste. Och vara nya dova vanner ar ocksa sa underbart fina. Hur kan man egentligen vara sa fantastisk som de flesta av dem ar?

-Ar du inte radd att nagon ska klippa av dig ditt har nar du sover? -Fragan jag inte kan rakna hur manga ganger jag fatt.

-Varfor har du ingen pojkvan?! -Fragan vi far hela tiden som ingen har nagon forstaelse eller finkanslighet infor, haha.

Farskpressad juice for endast ett par svenska kronor ar en LYX som jag njuter sa ofta jag kan. Guava, mango, papaya, avocado. MUMS.

Vem sjutton vill ha parfymerade nasdukar egentligen? -Har dock inte hittat nagot neutralt alternativ sa jag koper dem anda.

En av min och Marias dialoger idag:
-Ar det verkligen helt normalt att saga "You're SO beautiful" nar man gar forbi en ferangi (vit = alltsa vi)  pa stan?
-Ja helt normalt. Men ar det verkligen normalt att stracka ut handen och rora vid en ferangi nar man gar forbi varann pa stan?
-Ja, heelt normalt.
I alla fall i detta land.

Efter en dag i Addis saknar vi redan teckenspraket och har svart att hitta ratt ord nar vi pratar svenska med varann och med familjen Suki som vi nu delar hus med.

Det ar sa harligt att man kan prata om allt med vannerna pa dovskolan. De ar nastan jamngamla men lever i en helt annan varld. Trots det har vi sa mycket gemensamt och kan forsta varann sa bra. Kan dela livet med alla gladjeamnen och svarigheter. Samtidigt som vissa saker krockar totalt. Men teckenspraket ar sa befriande och man kan ga sa djupt i samtalen och prata om allt. Alskar det!

Har aven insett hur latt det ar att leva med hal-i-marken-toalett, hartvatt over handfat med kallvatten, dusch med hjalp av en hink kallt vatten, sova i ett hus utan innertak (om man har manga filtar och manga tjocka klader), ata samma mat varje dag (brod och te med massa socker i till frukost (gar faktiskt ner numera), injera och shiro till bade lunch och kvallsmat), och hur lite bekvamlighet man egentligen behover...
De fina vannerna runtomkring gor det vart det, och tacksameten for allt man tar for givet blir sa mycket storre nar man kommer hem sen...

Gud ar verkligen god. Och det ar sa harligt att se hur stor del han ar av sa mangas vardag har. Efterstravansvart.

Ja, ett ganska spretigt och hoppigt blogginlagg antar jag, men som sagt, det ar lite spridda tankar och handelser och samtalsamnen som vi haft hittills...
Tveka inte pa hur mycket jag trivs och alskar att vara har! Karlek karlek karlek beskriver mina kanslor ganska bra just nu. TRIVS!

Hej Etiopien. Jag ar tillbaka igen. Antligen!
Anda ar det mindre an ett ar sen jag var har sist. Men det kanns sa naturligt att vara har att jag inte riktigt forstar att dagen jag langtat sa lange till nu verkligen ar har. Trivs gor jag i alla fall som vanligt.

Det roliga ar att trots att man inte riktigt blir forvanad over nagot har langre, sa kan man inte sluta att forundras over det som ar vardag har... Till exempel att manniskor verkligen tycker att vita ar sa fantastiskt intressanta. Eller att servitrisen kom och fyllde pa var ororda hog med servetter pa bordet tre ganger under tiden vi at (sag vi ut att skulla grisa ner sa mycket mantro), eller att taximinibussen kor med dack utan luft vilket betyder att det ar falgen som studsar i groparna i asfalten (inte helt skont), eller att det verkligen gar sa fort fran ljusan dag till nattsvart morker, eller att det ar sa svart att andas av alla avgaser och den hoga hojden, eller att tjejerna i Addis ar sa valdans piffiga... ja man kan halla pa hur lange som helst, men det ar liksom inte konstigt eller ovanligt langre, det ar bara det att man aldrig slutar forundras...

Gardagen gick at till att hitta ett telecommunication-centre for att uppdatera vara sim-kort sa de skulle funka igen. Ja alltsa inte bara hitta ett telecommunication-centre vilket som helst, utan ett dar de verkligen har internetconnection sa att de kan hjalpa oss... Vi lyckades i alla fall till slut.

Traffade nagra dova pa stan som vi aldrig sett forut, men som vi var tvugna att halsa pa. Sa underbart att fa prata teckensprak igen!!!!! Det roliga var att de inte tyckte det var konstigt att vi kunde teckensprak, men efter ett tag fragade en av dem om vi ocksa var dova, och efter vart svar borjade de undra hur vi kunde teckensprak.. Sa fina manniskor! Konstigt att dova alltid ar sa underbara  ;)

Idag har vi turistat och bara tagit det lugnt. Imorgon kommer den mest efterlangtade dagen pa lange! Da aker vi till Hosaina, dovskolan dar vara tva aldsta klasser nu gar. Ska bli sa fantastiskt underbart att fa krama dem igen! Bubblar av gladje sa fort jag tanker pa det!

Kan inte annat an saga att vi trivs och mar bra och ar lyckliga!
Ska njuta av nastan tre veckor i detta underbara land!